elinmillen

 Det blöta täcke som legat över min kropp de senaste veckorna har äntligen lättats något. Jag börjar kunna andas igen. Den största anledningen till stress är borta. Jag har tagit ett sabbatsår och kommer alltså inte att gå på Performing Arts school i år. Istället är jag helt ledig och fri och kan göra vad helst som faller mig in. Tanken med året är att jag ska lära mig hantera stress, och pressen från mig själv, så att detta aldrig händer igen.
 Det är ganska så många frågetecken som måste rätas ut. Den största frågan är var jag ska få pengar ifrån. Men sådant löser sig, det måste det. Jag kan i alla fall bo kvar i min lägenhet även fast jag inte går kvar i skolan. De är tydligen inte så där överdrivet kinkiga med där där på SGS. Har bara en koll på vårarna. Så tills dess kan jag bo kvar utan problem. Tack!

 Man måste lyssna på sin kropp. Det är så otroligt viktigt, och så otroligt svårt. Samhället säger en sak och hjärtat en annan. Men till slut så måste man inse att man lever för sin egen skull. Och efter att man har förstått det med hjärnan så måste man fårstå det på riktigt. Det kan ta lite tid, men jag är övertygad om att det är värt det. Saker måste få ta tid. Vi glömmer det.

Nu kommer allt att bli bra...