Blöö
Imorgon kommer Stina hit. Det är helt sjukt, jag kan inte komma ihåg när jag träffade henne senast. Min lilla Stina...
Idag och imorgon så ska jag stå på bokmässan och informera om röda korsets ungdomsförbund. Jag har aldrig satt min fot på bokmässan så det ska bli lite kul. Med tanke på att böcker är något av det bästa jag vet i hela världen så känns det nästan konstigt att jag inte har varit där förut.
Jag har läst på lite om förbundet men helt ärligt så är det väldigt lite som fastnar. Jag har fått århundradets teflonhjärna.
Och jag är fortfarande supertrött. Men det känns inte så förvånande faktiskt.
Kattungar i Kråkbodarna
Hemma?
Nu är jag hemma i Göteborg igen. Jag vet egentligen inte ifall det är ett så bra ord för att beskriva vart jag befinner mig för ifall hemma är där ens hjärta är så är mitt hem utspritt över hela Sverige. Men just nu är jag i Göteborghemmet. Fast inte i mitt eget utan i Mickes. Min lägenhet får vänta på mina ankomst ett tag till. Men Carro lånade den igår så den ska nog klara sig någon dag till.
Igår var en väldigt hektisk dag. Jag bestämde mig för att åka hem ett par dagar tidigare än tänkt ifrån Stockholm och fick lov att klämma in alla jag ville träffa på en dag. Först Linda såklart, anledningen till att jag åkte dit var ju hennes födelsedag. Sen Farao, Thomas och Carro.
Farao gav mig en riktig Diorsminkning. Sen gick jag på Max med en lite deppig Thomas och Isak. Det är roligt att träffa dem men man kan känna sig lite... tråkig. Det gör man däremot inte med Carro och det var så skönt att få lite sällskap den långa resan tillbaka till Götet.
Isak och Thomas är så spexiga killar. Nästan lite revy...
Idag har jag gjort absolut Ingenting. Jag har setat i mina mjukisbyxor i soffan och inte ens orkat slå på tvn. Det känns bra.
Nej
Det svåra är att säga nej till folk och till saker som man har orkat med förut. Att ingen förstår hur en liten aktivitet kan göra att bägaren rinner över och gör så att det blir översvämning i hela mitt liv. Just nu vill jag bara åka hem till min egen lägenhet där ingen bryr sig om vad jag gör. Jag vill bara ta en liten paus ifrån ALLT. För jag orkar inte.
Här ha ä vurti ätt härbre
Klart som korvspad, som mor min brukar säga.
Något annat som är hemskt roligt är att träffa min hund, Bamse. Han är jättesöt och jättedum. Men mest söt. Idag så träffade han kossor för första gången i livet, och det var inte så uppskattat. Med tanke på hur han reagerade när han fick träffa vår hamster som vi hade förut så hade man nog egentligen inte trott något annat. Då sprang han nämligen och gömde sig under sängen och vägrade komma fram på en halvtimme...
Nej, han var lite skeptisk. Men kossorna tyckte att det var superkul.
Det är fint i Dalarna.... Jag trivs här. Fast nu när Micke har kommit hem så börjar man ju längta tillbaka till Götet lite. Men vad sjutton, jag ska ju bara vara borta en vecka till. Snart blir det STOCKHOOOLM!!
Korvgrillning
Igårkväll efter sex och en halv timmes tågresande kom jag äntligen till Falun. Det är så obeskrivligt skönt att komma hem. Just nu så vill jag inte vara någon annanstans. Fast vi får se om några dagar...
Idag så firade vi min mammas födelsedag med att gå upp på ett berg och grilla korv. Hon fyller visserligen inte år förrän om en månad, men det bekymmrade inte oss. Man måste ju passa på när den förstfödda dottern för en gångs skull är hemma.
Bamse var lite småstressad över all korv som var i omlopp utan att någonsin hamna i hans mun. Men vi andra trivdes väldigt bra. Jag tror att det bara tog Cia ungefär fyra försök innan hon lyckades göra eld. 
Cia släcker elden och pappa står bakom och vinkar frenetiskt för att komma med på bilden.
MIn älskade lilla lurvboll.
Min lillebror Jocke är ingen rökfantast utan håller sig gärna en bit ifrån elden när han grillar. Marsmallowsgrillning var väldigt uppskattat av hela familjen utom pappa som konstaterade att "nu har jag grillat marsmallows både första och sista gången i mitt liv". 
Mim mamma, den ultimata tidsspararen!
Sen åkte jag hem och tog en power nap och ett bad. Nu funderar jag på att lägga mig och läsa. Det känns som lagomt mycket aktivitet på en dag.
Deprimerad
Tydligen så är jag deprimerad. Jag var inte medveten om det själv, men det är man kanske inte alltid. Det är lite ironiskt, för när jag var yngre och kände mig deprimerad så var det ingen som tyckte att jag var det. Men nu när jag själv tycker att jag rent psykiskt mår väldigt bra så är det inget annat än en illusion. ?.
Jag fick antidepressiva piller utskrivna av en läkare.
Det känns som ett skämt.
Men det spelar egentligen inte så stor roll. Jag blev sjukskriven i två månader och det känns så otroligt skönt. De där tabletterna tänker jag inte ens hämta ut.
Nej, nu ska jag hem till Angelina och dricka ekologiskt vin och ha så jävla kul! Vänner är bättre än alla antidepressiva tabletter i hela världen.
Kvarlevorna
Det här är vad som fanns kvar av fågeln idag när jag skulle gå ner med tvätten. Makabert, samtidigt lättande. Nu är cirkeln sluten på något sätt.
Igår var jag på skolan och hälsade på. Allting känns så overkligt. Det känns overkligt att jag har gått där, men det känns precis lika overkligt att jag inte gör det längre. Det är inte min skola och min klass längre, även om jag kallar dem det. Jag längtar inte tillbaka, allting är bättre nu. Men ändå...
På lördag åker jag HEM. Dalarna. Mamma, pappa och Jocke. Bamse. Hosjön.
Beroende
Jag har inte haft internet på ett dygn. När det var två timmar kvar klättrade jag på väggarna.
Mickeberoende
Micke är utomlands och jag saknar honom så jag går sönder. Han åkte igår...
Matberoende
Eller egentligen inte mat. Äta. När man är trött som fan och inte orkar göra någonting så blir det mycket ätande. Mackor. Kalles färskost med räksmak.
Vännerberoende
Jag tittar på MINST fyra Vänneravsnitt per dag. Oftast fler...
För att svara på din fråga Helena, Nej jag har inte balkong men själva byggnaden har balkong. Den är alldeles till vänster när man kommer upp för trappen. Där ligger den döda fågeln. Den ligger fortfarande kvar. Usch vad tråkigt med din katt föresten.
Det är så sjukt hur det blir med husdjur. Hur de blir en del av familjen och hur extremt mycket man älskar dem. Och hur tomt det blir när de försvinner...
Döden
Det ligger en fågel på balkongen. Den är ganska så liten och väldigt död. Jag tänkte först att jag skulle begrava den, men det gjorde jag inte och nu ligger den bara där till allmänt beskådande. Man skulle kanske kunna tro att jag tycker att det är sorgligt men det gör jag inte. Har börjat förlika mig med tanken på döden. Kanske inte min egen riktigt än, men det kommer väl det med. Förhoppningsvis så har jag någre år på mig.
Igår började jag jobba på ett äldreboende i Utby och där kommer man också ganska nära döden. När man jobbar med äldre så tycker jag ofta att man önskar att de kunde få dö lite tidigare. Absolut inte alla, men vissa vill ju inte leva längre och det skär i hjärtat att se dem långsamt tyna bort.
Jag har saknat att jobba med gamla. Det är ett mycket bättre jobb än många tror. Det här får man väl inte säga för då blir man lynchad, men jag tycker också att det är ett av de mindre stressiga jobben. Helt ärligt så är det faktiskt oftast inte så mycket att göra. De som stressar är sådana människor som är stressiga av naturen, klagar mycket över saker utan att göra dem och inte kan låta andra människor göra någonting utan gör allt själva "så man vet att det blir ordentligt gjort". Dem ska man mest ignorera, annars blir man trött i själen.
Igår jobbade jag sex timmar, idag fem. Jag kom hem vid tolv, åt och sov i två och en halv timme. Vet inte riktigt hur mycket jag kommer att orka jobba. Men det märks väl antar jag.
Håkan!
Men kvällens höjdpunkt var ändå Balder i mörkret med Carro. Jag skrattade så att jag fick kramp i magen.
Nej men om man skulle ta och sadla om till fotograf kanske...!
Schysst dag...
Idag är det sol och varmt och jag har setat på en gräsmatta och inte brytt mig om någonting. Tankarna fick komma och gå som de ville och det är då man faktiskt kan lyssna vad ens själ säger till en. Annars hörs den så sällan över allt annat som jag tror att jag måste tänka på. Idag är en skön dag. Micke ska inte repa så vi ska gå på bio eller något annat roligt. Vi har inte haft så mycket tid till sånt på senaste tiden. Det gör i och för sig inte så mycket.
Man ska inte stressa upp sig över så mycket saker. Det blir som det blir och på nåt vis så blir det oftast bra i slutändan.
Igår hade jag en trevlig dag med Mickes inneboende Tobbe. Vi kollade på Spiderman 3 och åt soppa.
En morgon låste han in mig i lägenheten och jag kunde inte komma ut, men jag har förlåtit honom och tycker om honom igen. De har ett sånt där överlås som man måste ha nyckel till och jag har inte någon nyckel. Tobbe är lite tankspridd och fattade inte att jag låg och sov utan låste dörren och gick till jobbet. Jag blev väldigt förvånad när jag inte fick upp dörren måste jag säga. Tur att jag inte hade brottom någonstans.
Han såg nog ut ungefär så här när han insåg vad han hade gjort...
Imorgon ska jag träffa Carro och Natalie och det ska bli så sjuuukt kul!! Idag ska jag träffa Micke, imorn dem och på lördag ska vi på fest. Värsta grymma helgen! Och det ska bli fint väder!! Nej, nu måste jag ta en dusch och lugna ner mig lite...
Söndag
Vi hade karaktärsbytardag så Filippa var Lola och jag var Rosemary. Det är extremt förvirrande för man är så van att en viss person har på sig vissa kläder och så går alla runt i fel kläder och man vet inte vem som är vem och man ser sig själv i spegeln och förstår inte vem som tittar tillbaka på en. Men det är sköj med lite omväxling.
I övrigt så är jag väldigt trött och fortfarande sjuk. Men glad för det mesta. Nu är jag hemma hos mig och inte hemma hos Micke som jag brukar vara på kvällarna och det är så tomt. Men det är nog bra i alla fall för mina blommor börjar dö och överaskande nog så hade ingen tagit ut soporna åt mig så de luktade inte rosor.
Nu ska jag sova och imorn är det månadag och jag ska fika med Natalie och det är väl i prioncip det enda men vadsjutton det kan väl vara bra att vara utvilad i alla fall. Eller hur?
