elinmillen

nej. jag är för trött för att mysa. Vi har varit på röda korset och skruvat ihop stolar och satt upp hyllor för att vi är sådana goda och duktiga människor jag och Micke. Eller nåt.
   Jag vill sova sova bara. Och kanske äta lite godis.

dagens dikt:

choklad är gott
och brunt
bajs är äckligt
och brunt
när man har ätit choklad
så blir det bajs


Micke tycker att jag är för trött och barnslig för att skriva dikter. Jag håller inte med. Jag tycker att jag är trött och mogen.
Nu går Micke...

Hejdå.

Jobba jobba dagen lång. Fast idag blev den inte så lång för jag slutade halv två. Skönt men det genererar ju tyvärr inte lika mycket pengar som en full arbetsdag.
  Men snart ska jag och Micke ta och pallra oss iväg till IKEA och shoppa loss riktigt ordentligt. Till sovrummet och till Röda Korset.
Nu är det bara en månad kvar tills jag får pengar!! WEEEE! Jag stod nära ruinens brant och vinglade ett tag men har indrivit ett par skulder och ligger nu på stabila 500 kr på kontot. Det klarar man ju sig på i en månad. Lätt. Men jag kanske inte har råd med mer än ett blockljus på IKEA. Om ens det.
Pengar är inte allt här i livet. Jag har ju mat, tak över huvudet och en massa kärlek. Fast ett par tusenlappar till hade jag nog inte tackat nej till.

Det är så grått här. Jag vill inte bo här. Bara höst året om.

   När är det egentligen okey att kalla sig för Kvinna. Kvinna är för mig någonting som följer med i paketet Vuxen. Och det är lite lurigt det där med att bli vuxen. Det är litegrann som att gå i öknen, något som jag frekvent ägnar mig åt för övrigt. Man ser vatten men när man kommer närmare så flyttar det och befinner sig konstat på samma avstånd hur långt och fort man än går.
   Vuxen är någonting som alltid ligger en bit fram i tiden. När jag var liten, typ 9, så tyckte jag att man blev vuxen vid 18. Det tyckte jag inte längre när jag blev 18 överaskande nog. Då tyckte jag nog snarare att man blev det vid 23. Såhär inne på mitt 24:e år så kan jag meddela att detta inte stämde. Nu tänker jag snarare 28. Frågan är ju om man någonsin kommer fram, kommer närmare, eller om det bara är som en hägring i öknen.
   Så jag fortsätter att gå, fortsätter att kalla mig själv för tjej och bryr mig egentligen inte om jag någonsin lyckas jaga ifatt hägringen.


   Nu ska jag sova.

   Freeeedag! Fredagsmyyys! Eller nåt. Vi ska nog ta brum brum bilen upp till Härryda och hälsa på.
Jag vill ha godis. Jag vill ha PIZZA!
NUUUU!

Dagens dikt:

Min pojkvän är så bra
den bästa man kan ha
men jag vill ha en katt
och det vill inte han
så kanske går jag ut
och skaffar en annan man

Poet? Kanske ett yrke att tänka på. Har hört att det ska vara en lätt branch att bli stor inom. Och med verk som detta så kan det ju bara gå på ett sätt.

Men den är inte riktigt sann dikten. Jag håller mig till min karl.

  

Nej, jag har inte klippt mig. Detta är en bild ifrån... öhh... 2005..? På Kopparhatten i Falun. Känns som ett annat liv. Men jag gillar frisyren. Kanske dags att boka in en klipptid snart.

Snart börjar kören och här hemma sitter jag utan sångröst och väntar på bättre tider, men mindre host och snor. Men jobbat har jag gjort, så farligt sjuk är jag inte. Men kan inte alls sjunga.

   Jag sitter i min slemdimma och försöker fundera ut vad jag ska göra i höst. På senaste tid har jag kommit till insikten att jag vill plugg i höst. På ett program, som leder till jobb. Så då är ju fragan bara VAD? Vad sjutton ska man egentligen plugga. Det är nog lika bra att inse sanningen om sig själv och göra någonting som verkar roligt. Jag har inte förmågan att sätta mig på en tråkig utbildning och "härda ut" i flera år. Och på grund av mina moraliska hinder så kommer det inte bli någonting som jag inte tycker är moraliskt försvarbart. Detta betyder att jag inte vill läsa någonting som leder till att jag kommer att jobba med exempelvis försäljning eller turism.
   Jag har på sista tiden börjat inse att det inte kommer ramla ner en stor sanning i huvudet på mig när jag minst anar det. Ingen blixt ifrån himlen kommer att göra mig helt klarsynt över vad som är "min väg i livet". Det är bara att välja det som känns mest rätt nu och lite på att det leder någonstans bra. Och komma ihåg att man inta kan planera allting, saker händer som man Aldrig hade kunnat tänka ut. Man får bara ta ett steg i taget och försöka ha ett öppet sinne.

Så... Socionom?
Ja, det är mitt  mest vettiga alternativ just nu. Åsikter tack!

Kanske jag ändrar mig imorgon, kanske inte.



Han fick igår händer byxor och skor. Och jag blir lika förvånad varje gång jag målar över hur pass bra det blir, att man faktiskt ser vad det föreställer...
  By the way så har jag världens bästa staffli som världens bästa pojkvän gav mig i julklapp.

Jag lyssnar på Maria Mena på Spotify. Bra skit.

Och det som händer alla som börjar jobba på dagis hände även mig. Jag är sjuuk. Trodde verkligen att det skulle gå vägen, men imorse kunde jag inte längre svälja och var tvungen att inse faktum. Så nu sitter jag här. Men men, ett par dagar och sen kommer jag vara fit for fight resten av våren.

 Dagen kommer att ägnas åt Spore och oljemålning. Började på en tavla föreställandes Micke för ett par dagar sedan. Här är utvecklingen fram till nu:

















Kuuul.

   Solen står som spön i backen och vi ska gå en promenad. I våra matchande träningsoveraller. Nej.
   Jag vill bara sjunga idag. Men det gör jag inte. Konstigt va?

jobba jobba jobbaaaa. Men idag har jag tackat nej till att ta hand om snoriga barn (dricker kan jang som en galning för att inte bli smittad...!) och sitter och väntar på Mickes släktingar ifrån Danmark. Mycket trevligt. Försökte övertala Micke att ge mig ett par hundra för missad inkomst, men han tyckte att det räckte att han betalar mat och hyra. Okey då.
   Funderar på att dra iväg och kämpa mig igenom ett skivstångspass på friskis också. Mina muskler skulle verkligen behöva det. Jag är så kleeen.

   Kvällen räddades med hjälp av avslappning, spikmatta, massage och yoga. Man får ta fram det tunga artilleriet när tröttheten försöker övermanna. Jag väcktes imorse halv åtta av förskolan och har nu jobb till och med torsdag. Underbart, härligt och lite lätt utmattande. Men de är ju så underbara ungarna. Idag när jag var ute och puttade på ett par gungor och skrattade så jag fick ont i magen så tänkte jag, shit, det här får jag betalt för!

  Nu ska jag äta macka, dricka kvällste och lägga mig med en bok. Skön kväll.

   Söndag äro en vilodag. Särskilt idag, hemma hos Elin. Den stora Aktiviteten var att jag tog en promenad till Willys och köpte röda linser och krossade tomater för att kunna göra linssoppa. Det blev godare än jag hade tänkt mig, låter ju inte så superkul men kommer nog att bli en klassiker i det här hushållet. Billigt, enkelt, nyttigt och gott, kan det bli bättre?

   I övrigt funderar jag över livet och ensamheten. Jag har varit mer ensam under de senaste två åren än vad jag varit sammanlagt under de övriga 22 åren av mitt liv. Och om jag ska vara helt ärlig så är jag inte så förtjust i det. Jag vet, man måste kunna trivas ihop med sig själv. Och tro mig, jag är superbra på att vara med mig själv. Jag och jag själv är bästisar och trivs ypperligt ihop. Men trots detta så föredrar jag att ha folk omkring mig. Inte jämt, självklart, jag tycker fortfarande väldigt mycket om att gå på toaletten själv, men kanske något oftare än nu. Men vårt samhälle känns inte riktigt gjort för meningsfulla relationer. Allting ska gå så fort, alla är utbytbara, alla ska vara upptagna Hela Tiden, man ska vara självständig och lyckad och helst bo själv i en liten, snyggt inredd lägenhet. Allting är väl inte fel med det, men ibland kan jag sitta i min fina lägenhet, med min välupptränade förmåga att umgås med mig själv och fundera över varför det känns så fel. Vi har liksom tappat bort relationerna, det viktigaste i livet. Jag tänkte på det för några månader sedan när jag fick VG på en tenta och blev så himla överaskad och glad och ingen riktigt hade tid att prata när jag ringde för att berätta, eller tid att fira med mig. Och då kom jag fram till att jag hellre får IG och har människor nära mig som har tid, som bryr sig och tröstar mig, än att jag får VG och står i min glädje alldeles ensam.

Men det är svårt, jag vet. Att hitta tiden och engagemanget. Att våga öppna sig. Och jag är väl medveten om att största anledningen till att jag för närvarande är mycket ensam beror på att jag inte än orkar umgås med folk som förut. Jag har jättehärliga vänner men orkar inte ringa och träffas. Men ändå. Det är någonting annat också. Eller inbillar jag mig?




Elin, alltid redo att dyka ner i de stora, svåra frågorna...
haha
snygg är man då i alla fall

I torsdag var jag till Kinna och hälsade på Malin, Kasper och Kornelia. Det var ett halvår sedan jag träffade dem, och Kornelia hade utvecklats en hel del på den tiden.




Och glad var hon.




Kasper. Jag vet, jag tar hemska bilder.
Vi lekte kurragömma, och när Kasper skulle leta så frågade han innan han skulle börja räkna var jag hade tänkt gömma mig. Det förtar litegrann poängen med leken.. Men han hittade mig rätt så lätt ändå eftersom Kornelia följde efter mig och satt och tittade på mig där jag stod bakom en hylla och försökte bli osynlig. Leka är kul.




Äter äpple. Ett helt, på en gång ser det ut som.


Igår jobbade jag första dagen på förskolan i Bifrost och det var en härlig men utmattande dag. Idag tar jag det lugnt...

Saknar min vovve ibland. Nu till exempel.
Imorn ska jag träffa chefen på förskolan och få veta om jag får jobba eller inte. Håll tummarna snälla.

Thomas är här och ska söka scenskolan och sitter och pratar Mac med Micke. Så jag tog en paus från dem och skriver lite här istället. Väldigt lite. Nu är det slut.

   Jag vet inte vad som flög i mig, någonting konstigt var det, för de senaste timmarna har jag spenderat i... köket. Visst att jag kan svänga ihop en grym köttfärssås och koka pasta som vilken kock som helst, men jag brukar inte göra så här mycket på en gång. Jag brukar liksom laga den mat jag ska äta just då. Men nu har jag bakat bröd och lagat svamppytt och chilicanneloni. Och det lukar så himla gott inifrån köket. Vitlök..!
Micke kommer bli sjukt imponerad när han kommer hem. "Men... vad fin du är..!" kommer han att säga. Sötälsklingen min.

  Jag väntar på att posten ska komma. För i brevhögen hoppas jag att det finns ett kuvert från polisen, som jag kan ta med mig till förskolan där jag ska vikariera för att bevisa att jag inte är kriminell. Eller i alla fall att jag aldrig har åkt fast... haha. Nej, jag är oskyldig som en liten nyfödd ängel.
   De ringde precis och frågade ifall jag kunde komma och jobba idag, men jag har inte fått det där sablans intyget än. Grrrr. Jag vill jobba! Med barn!! O, det ska bli så undebart roligt.

   I väntan på brevet så ska jag idag roa mig med att gå till arbetsförmedlingen på någon sorts föreläsning om hur man som ung ska göra för att söka jobb. Ska bli intressant faktiskt, förhoppningsvis lär man sig någonting nytt. Det brukar man göra.

  Helgen var faktiskt över förväntan. Jag hade det väldigt roligt på festen med Helena och Kajsa. Det är faktiskt himla kul att komma ut lite. Och få dansa lite. Men nu har jag väldigt ont i nacken. Brukar få det efter en vild danskväll. Men det är det värt.



Kanske kommer någonting nerdimpandes ifrån himlen om man bara vill. Kanske ett brev ifrån polisen.