elinmillen

Lotta och hennes tårtor är ett kapitel för sig. De är Underbara. Hon fyllde 25 igår och vi var där i två omgångar och firade. Först med släkten och sen med vännerna. Jag åt tårta för ett år framöver.



Mickepicke och Elinpelin posar så vackert.

 Idag är det underbar Soool. Kommer inte ihåg när jag såg den senast. Så jag och Li tänkte ta en liten promenad. Men blir så mycket gladare när det är fint väder.

Idag hatar jag Gud och hela världen.
 Mens och helvete. PÅ MIN FÖDELSEDAG. Jag hatar mens i vanliga fall men idag kom det lite extra olägligt. Jag hade diverse skydd i väskan eftersom jag visste att det var på väg. Men jag vet oftast inte exakt vilken dag det ska komma och höll tummarna och hoppades på att det inte skulle bli förrän imorgon. MEN. Icke. På väg till Världskulturmuseet så känner jag att "Nu är det klippt". Fan. Men med bara hundra meter kvar så känns det ändå rätt så lugnt. Väl framme möts jag dock av faktumet att det är stängt på måndagar. Attsingen, ingen annan toa inom räckhåll. 
 Jag skyndar mig till spårvagnen och hinner precis på sexan. Puh, en kvart, sen är jag hemma. Men neeej, efter ett par stationer så blir det stopp. Nån spårvagn har förstås gått sönder. Detta inträffar minst en gång om dagen. Så vi blir avsläppta där vi står. Efter att ha övervägt i tre sekunder så bestämmer jag mig för att gå av, mest eftersom det är vad nästan alla andra gör. Ack detta förädiska grupptryck. Två sekunder senare så börjar spårvagnen rulla igen. Jag har ingen vidare lust att gå in till stan med värk och mens rinnande nerför innanlåret, så jag springer efter spårvagnen. Vägen skärs av utan Trean, och jag missar min vagn. Ger inte upp eftersom jag inte har lust att vänta tjugo minuter på nästa, utan tänker att jag nog ska hinna ikapp den eftersom det är en lång kö av ringlande vagnar framför. Springer så att jag tror att mina lungor ska sprängas och hinner precis fram och ska trycka på dörröppningsknappen är skiten åker.
 Då sätter jag mig på en bänk och gråter.
Går på åttan som kommer, ringer Micke och fortsätter gråta. En man tittar lite konstigt på mig. Jag förstår honom. Byter till sjuan vid Gamlestadstorget och åker hemåt. Har slutat gråta men folk tittar fortfarande konstigt på mig. Kommer in i lägenheten och ser mig mascararandiga ansikte i spegeln.

Nu, en pizza, två ipren, en Anton Berg fairtrade chokladkaka och fem Vänneravsnitt senare mår jag ganska så bra. Om ett par timmar så kommer världens bästa pojkvän och hämtar mig. Han har planerat hela kvällen och jag vet ingenting. Men jag har blivit lovad att det inte ska bli grisslakt. Så jag är övertygad om att det kommer att bli underbart. Väskan kommer att vara full av mensskydd och värktabletter. Och kanske en karta rosenrot.

Nu är jag 23. Jag inser att det egentligen inte är så världsomvälvande men det är ganska så stort för mig i alla fall. Och jag tycker gott att det kan få kännas lite stort att bli ett år äldre. Livet blir bara bättre och bättre. Här kommer en liten summering av mitt år som 22-åring:

Gått klart ett år på PAS
Jobbat som Gast
Träffat en underbar kille och blivit tillsammans med honom
Haft mitt första fungerande förhållande
Gått in i väggen
Blivit lycklig av socialbidrag
Hoppat av mig utbildning
Äntligen blivit bra på att diska
Kommit till massa insiktsfulla slutsater om hur mitt liv bör och inte bör levas
Insett vilka människor omkring mig som är viktiga

På det stora hela känner jag mig väldigt nöjd med året. Och jag är väldigt nyfiken på vad som kommer att hända mig som 23-åring!

 Jag har ett skrivbord!
 

 Jag fick det av söta söta pojken. Det går inte att med ord beskriva hur lycklig jag är. Eller min rygg i alla fall, som slipper sitta på golvet.
 VIsst är det underbart hur kort tid det tar för mig att få det att se ut som någon har släppt en bomb i mitt rum. Kreativiteten flödar och då kan man inte låta lite prylar som råkar ligga på fel ställer vara i vägen.
 Men jag planerar att göra en storstädning tills på lördag. Tååårta! Tänkte göra en med daim som Stina och Sanna brukar göra.
 PUSS

 Idag träffade jag en psykolog. Första gången sen jag blev sjukskriven och då var det inte genom sjukvården utan genom arbetsförmedlingen. Skrämmande. Vad som däremot känns väldigt bra är att den här människan var underbar att prata med. Hon var så bra på att lyssna och ställa rätt frågor. Och antligen så var det någon som höll med mig. Hon tyckte att det var uppenbart att jag var utbränd, inte deprimerad. Jag kan inte beskriva hur bra det känns när någon tar en på allvar. Det måste vara hemskt svårt att förstå hur vidrigt och kränkande det är att träffa läkare efter läkare som bara ifrågasätter varje ord man säger. Men det är verkligen en mardröm. Som jag förhoppningsvis kommer att vakna upp från nu.
 Vi får se.
 På fredag är det dags för den sjätte läkaren på ett halvår.
Sverige, Sverige... Vad är det för fel?

 Trollhättan. Vilken stad, vilken puls, vilka upplevelser!
Eller nåt.
 Vin, vattenpipa och rumpskakande. Höjdpunkten var Carro och hennes härliga klasskompisar. Mest intressant var tågresan hem och killen framför mig som åkte fast för att inte ha biljett. SJ kan tydligen förvänta sig en stämning. Jag skulle inte vara så rädd om jag var dem.




Vattenpipa och någon form av billigt bubbelvin. Jag provade ett munbloss, fick inbillat ont i lungorna och lämnade rökningen till de andra. Alkoholdrickandet också. Tydligen så är jag är tant, men jag BYRYYYR MIG INTE! En kille som stötte lite på Carro tyckte att jag var torr för att jag ville gå hem och lägga mig när klockan var två. Ja. Tyck det då. Jag förstår inte riktigt att vissa människor tycker att om man inte super skallen av sig minst en gång i veckan så lever man inte. För mig är det ju precis tvärt om. Jag har supit skallen av mig så att det räcker, nu vill jag leva.
 Med detta inte sagt att jag aldrig dricker. Men jag gör det när jag vill och inte för att vara ung, hipp och "Leva".

 Vill ha vill ha vill HAAA en säng. Och inte vilken säng som helst. Jag vill ha en tromsö från ikea. 140 cm bred loftsäng. För då skulle jag få plats med ett skrivbord och så skulle jag få plats med en Micke i sängen. För nu håller jag på att bli galen. Det funkar inte att sitta i min pissdåliga soffa eller på golvet varje gång man ska görar något för jag får så sjukt ont i ryggen. Och jag orkar inte sitta och åka fram och tillbaka till Micke hela tiden bara för att  det är fysiskt omöjligt att sova i min lilla pluttiga töntsäng.
Fan.

Det går sådär med målandet.
 Jag har en känsla av att alltihop skulle fortskrida betydligt mer smärtfritt om jag bara hade haft ett skrivbord och en ordentlig lampa. Nu sitter jag på golvet och ser knappt vad jag gör.
 Min onda rygg och nacke hindrar mig från att fortsätta mer idag.




Ett litet missöde har inträffat idag. Ett riktigt i-landsproblem skulle man kunna kalla det för. Jag har glömt min mobil hos Micke. Retligt eftersom detta var en av de få dagar som jag faktiskt hade tänkt att spendera natten i min egen säng. Så blir det alltså inte utan jag får snällt ta mitt pick och pack och sätta mig på fyran mot mölndad. Det positiva är att jag ju får sova brevid vad som kan vara världens sötaste kille inatt. Så jag ska inte klaga. Det enda som känns lite jobbigt är att jag hade behövt ringa ett par viktiga samtal idag. Men det får alltså helt enkelt vänta tills imorn.
Och nej, jag kan inte leva utan min mobil.



Jag måste nog säga att jag är bättre på att måla än att fotografera i alla fall...
Hon är fortfarande inte klar. Men jag vet inte om jag pallar mer utan skrivbord. Ska kolla Blocket imorgon.

 
Ibland faller andan på och jag sätter mig med en pensel i handen och försöker skapa. Det här är början på mitt senaste mästerverk. Ge det lite tid så kommer det nog bli riktigt bra...
Hoppas jag.

 Snart fyller jag år. 21 januari blir jag inte mindre än 23 år. Det ska bli intressant, jag tycker att det är lite roligt att fylla år. fundera lite på vad man egentligen har gjort det senaste året.
 

Äntligen äntligen har snön fallit över Göteborg! 
 Tajmingen kunde dock ha varit bättre. Det var igår runt klockan fem som jag tittade ut och såg detta vita underverk. Tyvärr befan sig både jag och Mickes bil hemma hos mig i Kviberg. Men det vara bara att ta ett djupt andetag, be en liten bön och sätta sig bakom ratten. Det var säkert ingen fara alls. Men jag har blivit oerhört nojig när det kommer till att köra bil. Jag skyller på att jag gör det för sällan.

 Igår kväll led vi av akut tristess hemma hos Micke, och kände att vi hade tröttnat på lägenheten och ljudet från guitar hero. Så vi åkte hem till hans föräldrar i Härryda. Lotta var också där och det slutade med att vi var uppe till halv två och spelade sing star. Gött.

 Imorse åkte vi in till stan och åt frukost på ett fik. Mmmmm.

Och nu sitter jag i min lägenhet med en smoothie som jag tillverkat med mixern jag fick i julklapp och målar en tavla. (ja, när jag inte bloggar...) Och livet är ganska så bra.

 Jag sitter och läser om möjliga framtida yrken och blir så sjukt arg och besviken när jag svart på vitt får sanningen kastad i ansiktet. Män har högra lön än kvinnor. Jag har alltid vetat det, men på något vis blev det extra tydligt när jag tänkte på mitt framtida yrkesliv och insåg att det med största sannolikhet kommer att hända mig. Jag kommer ha en manlig kollega som, utan att vara med kvalificerad eller bättre på sitt jobb, kommer att få fler tusenlappar enbart på grund av att han är man. 
 Och det handlar inte bara om lönen. Om jag får en dotter kommer hon att systematiskt förtryckas hela sitt liv, till den milda grad att hon faktiskt finner sig i att ha sämre lön. Vilket förstås även gäller för mig även om jag inte riktigt vill inse det.
 Vi lever i olika världar enbart på grund av vilket kön vi har. Och jag vet att det är svårt att se, både som kille och som tjej. Men det ändrar inte på faktumet. 

Oj.
Var ska man egentligen börja?

Julafton var underbar. Med Mickes familj, en gigantisk gran och massor av julmat och julmys. Självklart så längtade en liten del av mig hem till Dalarna och för en halv sekund så kunde jag inte komma på en enda bra anledning till varför jag befann mig femtio mil hemifrån på julafton. Men så kom underbara pojken och gav mig en puss och helt plötsligt så kändes det ganska så rätt alltihop.
 Och på annandagen så åkte vi faktiskt till Dalarna. På tre dagar så fick den stackars pojkvännen träffa föräldrar, släktingar och vänner i en salig röra. Men han fann sig ganska så bra tycker jag.
 På nyår så kom Linda ner till Götet och vi hade en helt perfekt kväll. Vi gick ut och åt på en thailändsk restaurant, och det var så underbart gott att jag fortfarande inte riktigt har hämtat mig. Så tog vi en promenad och slank in hos Angelina och åt lite kaka. Efter det gick vi hem, pratade och skålade i min kvarglömda martini, såg ut över staden och alla fyrverkerierna och kom på härliga nyårslöften. "Ha roligt" låter väl som ett riktigt bra löfte?

 Och nu sitter jag äntligen ensam i min lägenhet och försöker smälta allting.
 Lite ont i fingrarna har jag dock efter att ha spelat på Bullens nyinköpta Guitar Hero i ca sju timmar idag. Jag hör gitarrer överallt. Men det var så sjuuukt kul!