elinmillen

 Dagens katastrof:

    Vaknar vid åtta av att huvudet håller på att sprängas av allt slem som samlats där under natten. Går upp och snyter mig ungefär hundra gånger och beslutar mig för att det nog är lika bra att klä på sig och starta dagen. Efter ett par timmar kommer jag på att all frukt på något underligt vis har tagit slut och inser efter ett tags grubblande att det enda sättet att få tag på ny är att gå och handla. Någonting som inte faller under kategoring Favoritaktiviteter. Men jag byltar på mig massa kläder och mina fina vinterskor som jag äntligen får använda och ger mig ut på mitt ärofyllda uppdrag. Solen skiner från en klar himmel och som alltid så är det ganska så trevligt med en promenad när man väl har tagit sig ur huset.
   Väl på Willys så plockar jag ihop de frukter jag ska ha och fortsätter sedan till mjölken. Mjölk är ett av de livsmedel jag inte kan leva utan. Har vi inte mjölk hemma så känns det inte som ett hem. Så jag tar en liter mellanmjölk och ställer mig i den långa, förfärligt långsamt slingrande kön till kassan. Det är när jag ställer upp varorna på bandet som jag märker det, katastrofen. Jag har tagit minimjölk!
   Minimjölk är inte mjölk. Minimjölk är vitt vatten. Minimjölk borde förbjudas som livsmedel.
   Men det är så lång kö att jag inte ser det som ett alternativ att gå tillbaka och byta. Så nu står den i kylen. Hånskrattar åt mig varje gång jag öppnar dörren.

   Jag vet. I-landproblem. Men ändå. Minimjölk.



 
Nej, jag är inte en så hemsk människa som det verkar. Jag är så fruktansvärt lycklig över att jag har råd med mat och att jag får äta mig mätt varje dag. Är för övrigt också väldigt glad och tacksam över att jag får gå i skolan och utbilda mig, även om jag klagar mycket. Tack!

  Sjunga = not so much.
  En sång väste jag fram under kvällens körövning och tog sedan det mogna beslutet att sitta och lyssna resten av tiden. Det visade sig vara ett bra väl för det är så sjukt roligt att få höra sin kör sjunga för en gångs skull. I vanliga fall hör jag ju bara altarna och en och annan bas, men aldrig helheten. Det var fantastiskt vackert faktiskt, jag blev lite stolt.

  Pratade precis med Stina i telefonen och det är så himla roligt att höra henne berätta om sitt jobb. Helt okvalificerad jobbar hon som elektriker på sjukhuset i Linköping. Det roligaste är när hon har beredskap och de ringer mitt i natten och hon måste åka iväg och fixa konstiga saker som hon inte vet vad det är.
   Kände precis att det här inte är sånt man ska återberätta, det blir inte lika roligt då. Historien om nattliga eskapader på 13:e våningen med dörren ut till alla duvor berättas bäst av Stina själv.

   Shit vad tom man kan vara i hjärnan ibland. Som nu. Tomt.

   Sushi sushi underbara maträtt, fyll min mage och min själ!


   Äntligen har mina böner blivit besvarade och Tingeling har fått göra en egen film. Hur kan man inte bli lycklig över det?? En pinnsmal blondin med stora blå ögon som är här för att lära våra barn om hur livet fungerar. Att man ska följa sitt hjärta och vara skitsnygg. Efter att ha suttit i vad som känns som miljarder timmar och analyserat Lejonkungen så är jag lite trött på Disney och deras vidriga kösstereotyper. Äckligt är det.
   Mest för att det är riktat till barn. Och om någon säger att "man blir faktiskt inte påverkad" och "man måste ju förstå att det inte är på riktigt" så säger jag bara: reklamindustrin. Det finns en anledning till att den är så fruktansvärt stor och det är inte för att folk inte blir påverkade av vad de ser. 
 By the way, lejonkungen handlar uteslutande om män. Det tänkte jag inte ens på när jag valde den. Det är Nala, mammorna och hon hyenan. Annars är ta mig tusan alla killar. 
 Jaaaaa. Jag ska inte skriva mer om det. Och folk får titta på precis vad de vill. Och nej, jag hatar inte män.

   Ikväll ska jag på kören och kraxa fram vad som förhoppningsvis kommer att tas för toner. För på lördag har vi kosert. Det ska bli mysigt och lite sorgligt. Vi ska sjunga om döden och sånt och jag har en tendens att bli lite gråtmild sådana gånger. När det blir maffigt och snygga stämmor och basarna sjunger så där jättelågt och så blir det forte och alla tar i och det blir så vacker så det hugger till någonstans i hjärtetrakten, och man vet att det inte är en infarkt, då kan det hända att jag fäller en liten tår.

   Nu har jag nästan bara en uppgift kvar till hemtentan. Så den ska göra s NU.

    Inte för att jag tror att någon bryr ihjäl sig, men nu har jag kollat upp den där roliga bröllopsannonsen jag hittade imorse. Visade sig vara ett skämt från en svensexa. Måste erkänna att jag är lite besviken. Hade det inte varit mycket roligare ifall de hade varit med i en konstig sekt där tjejer inte fick vara med på bild, eller ifall han var så trött på att hon skulle ha all uppmärksamhet hela tiden att han hämnades genom att skicka in en bild med bara sig själv på.
   Roligt var det i alla fall. Och mina klasskompisar tyckte också att bilden var hemskt intressant.

  

 Vaknade X antal gånger inatt och trodde att jag skulla kvävas av mitt eget slem. En väldigt uppfriskande och livsbejakande upplevelse. Såhär i vaket och upprätt tillstånd så känns allt mycket bättre. Jag är sjuk, ska kanske tilläggas, inte bara äcklig. Hostar och har ont i kroppen och skelettet. Och slemmig, men det framgick kanske ovan...
  Micke var den som var sjuk först och när han varit sjuk i fem dagar utan att någonting hänt med mitt allmäntillstånd ledde detta till jubel och firande och klapp på axeln för bra immunförsvar. Samma kväll slår febern till. Jag vet, ironiskt. Och ja, jag glömde ta i trä. Då är det ju nästan så att man får skylla sig själv.

   Egentligen så lider jag inte så fruktansvärt mycket av att vara sjuk. Man ska ju liksom ha ett liv för att kunna sakna det när man ligger hemma i sängen. Men just idag så hade jag gärna varit frisk för vi har obligatorisk närvaro i skolan. Det är typ andra gången det händer den här terminen. Echinacea, te, ingefära och en karta ipren ska nog göra susen.

O, dagens händelse! Roligt att den inträffade föra klockan åtta på morgonen..! Av någon anledning, jag tror det är för att kunna förfäras över hur tråkigt traditionella folk är, så brukar jag slänga ett öga på bröllopsannonserna när jag läser GP på morgonen. Och idag så var det en annons där det stod "Jag har gift mig!" och på detta följande en helt vanlig annonstext med ett pojk och ett flicknamn. Men på bilden är det bara en person. En man(kille) som sitter i en stor trästol med en uppslagen tjock bok i händerna. Ööööö? Någon som har en förklaring på det? Inte jag. En kort sekund tänkte jag att hon kanske var död. Men då är det ju svårt att gifta sig. Jaja, annonsen är urklippt och jag ska ta med den till skolan för tolkningshjälp.

Men nu ska jag klä på mig, snyta mig och börja knarka ipren!

  

   Denna skönhet införskaffade jag på årets bokmässa. För någonstans inom mig så har jag en svag svag förhoppning att jag kommer att läsa den. Hela. Pärm till pärm. En så fruktansvärt betydelsefull bok bara måste man ju ta sig igenom, vare sig man vill eller inte. Jag vill veta vad som gömmer sig bakom dessa pärmar. Mest för att det är så förfärligt svårt att kritisera en bok man inte har läst. Även om det borde gå eftersom det tydligen går bra att påstå sig leva efter en bok man inte har läst... Intressant det där.
   Jag är faktiskt inte emot tro. Jag är så för som man kan bli, typ. Så länge man låter andra tro det de vill och låter homosexuella gifta sig och förstår att det det finns en anledning till att det heter TRO så är jag helt för det. Själv tror jag ju på en massa saker. Men... ja... Och samtidigt så förstår jag ju att ifall att man verkligen tror på någonting så är det klart att man vill att andra också ska tro så. Särskilt om man tror att de annars hamnar i helvetet. Och det är så typiskt, jag vet inte, svenskt? att inte låta någon gå över den där gränsen. Fanatiker. Och att det är värre att tro på Gud än att tro på pengar.
   Det finns tyvärr inga rätt eller fel. Men det är ju det som är så befriande.
   Och så är det ju det där med flisan i den andras öga och stocken i sitt eget. Eller?

Okey, det är officiellt, jag suger på att plugga. Trodde det var annorlunda den här gången, men inte det är inte fullt så annorlunda som jag hade hoppats. Det är ju så fruktansvärt tråkigt. Jag sitter vid bordet med en miljon böcker omkring mig och vill hellre rensa avloppet än öppna dem. AAAaarrhgghhh! Och det värsta är ju att man vet ju att man kommer att göra det till slut i alla fall och att det hade varit mycket bättre att göra det på en gång för att slippa ångesten, men... SUCK.

 Ett två tre på det fjärde ska det ske på det femte gäller det på det sjätte smäller det! Nu dyker jag ner i bokhögen. Ingen återvändo!

   Då var det den där klockan som skulle ställas om i år igen. När jag bodde i Sthlm missade jag det totalt och gick till jobbet en timme för tidigt. Idag missade jag litegrann, men upptäckte det som tur är innan jag sprang iväg till bussen. Egentligen tycker man ju att jag borde kunna göra som vanliga människor och ligga och mysa i sängen i några timmar till, men inte denna söndag för idag är det utbildning på Röda Korset som jag av någon outgrundlig anledning anmält mig till. I typ Röda Korset kunskap. Wiipeedo. Förhoppningsvis är många av kompisarna där och livar upp.

   Snart är det jul ifall det var någon som missat den lilla detaljen. Julbord, julkonserter utannonseras flitigt i tidningen och idag sätter Lotta igång och bakar till adventsfikat. Jag brukar inte vara något julfreak men jag tror att jag blivit smittad av Micke och hans familj för i år ser jag verkligen fram emot julen. Rätt så trevligt faktiskt. Eftersom den kommer i vilket fall som helst.

   Ska skriva några rader på tentan nu, när jag fick lite tid över...

   Nej, det är någonting med bokberget framför mig som gör att det känns väldigt avlägset att fira helgens ankomst. Lördagen kommer att, precis som fredagen, ägnas åt massivt pluggande och jag är i skrivande stund inte exalterad över detta. Egentligen så är pluggandet i sig själv inte så farligt. Själva läsningen av böckerna är till och med riktigt intressant. Men ihopställandet och diskuterandet i tentan är inte vad jag längtar till att lägga tid på. Av den enkla anledningen att det är svårt. Det är så många texter, åsikter och teorier att hålla i huvudet och mitt huvud har sedan utbrändheten inte varit i stånd att hålla så mycket information färskt på en och samma gång. 

   Men nu ska jag inte klaga utan ta tag i det tagas tag i bör. Allting går utom små barn.
   Och om jag är riktigt duktig nu i några timmar så ska jag fira med att gå ut en sväng med Helena och skaka min välformade rumpa på något trångt dansgolv till takterna av någon överskattad Rhianna-låt, hållandes en fruktig drink i ena handen. Najs...

 Hur snyggt kan en mössa egentligen sitta? det är den stora slutgiltiga frågan.
 Här är alltså bilder ifrån Falun, som jag, tekniskt geni som jag är, lyckats få in i datorn. Jag förstår att ordet geni inte är det första som ploppar upp när man ser den här bilden men ack så skenet kan bedra.




Mamma hittade någonting fint på en promenad. Hon har ett öga för konstiga små saker i naturen som vid första anblicken ser ut som skräp men som om man tittar riktigt nära är riktigt vackert. De här såg ut som små plan om jaga inte missminner mig. Och jag tycker att bilden är pretty.




Korvgrillning på berg, en av mina absoluta favoritaktiviteter. Speciellt om man har sin familj med. Tyvärr fick inte Bamse plats i bilen, han tycker förvånansvärt nog också om korvgrillning. På bilden ser vi mig, min mor, Maggan min plastmormor och far. Och i bakgriunden en underbar utsikt över skog och Runn.




Marshmallows, hur tusan det nu stavas, är nog godast att grilla. När de är så där hårda och sega utanpå och helt mjuka i mitten... Det är knappt så jag klarar av att titta på den här bilden. Om man i morgon kan läsa i GP om en lägenhetsbrand i Mölndal så kan det vara så att jag har fått för mig att göra upp en eld i vardagsrummet och grilla lite.

Det har varit kul att skriva lite mer och kanske lägga in någon mer bild, men nu Måste jag plugga.

 Har haft det underbart i Falun! Micke tog bilder men jag lyckas inte få in dem i datorn precis just nu. Sitter här och är trött i hela kroppen och har ätit världens mest äckliga frukost. Allting var gammalt och smakade konstigt. Jag är inte mätt. Och när Elin inte är mätt så är hon inte glad...
 Fast jag är rätt så glad. Ska ha en superduperdag i skolan hade jag tänkt mig. Och lunchen kommer bli great för vi åt middag hos Mickes föräldrar igår och hans syster lagar ju himmelsk mat och jag fick ta med mig hem och ta till skolan. Mmmmmm. 

 MItt liv cirkulerar kring mat.

Och plugg. Mycket är det att läsa och sortera och få ut bra och fint på papper. Men det löser sig. Jag jobbar på det. Nu ska jag göra mig i ordning och åka till skolan. Kul!

 Sitter på min nya blåa kontorsstol som Micke har trollat fram. Solen har äntligen gått upp och livet börjar kännas lite lättare att leva. Det är någonting med kolsvarta mornar som får mig att vilja krypa ner under täcket och aldrig komma upp. OCh det blir inte lättare att ta sig upp när man inte har någon lampa att tända bredvid sängen utan måste kravla sig upp i det bäcksvarta och som en liten förvirrad mullvad stappla ut ur rummet. Idag använde jag mobilen som lampa och höll på att skrämma livet ur mig själv när jag gått utanför sovrummet och i spegeln borta i hallen ser en förvriden, läskig figug delvis upplyst av ett vitt sken. Det tog en halv sekund innan jag förstod att det var mig själv jag såg, och jag tror nästan att hjärtat stannade en stund. Jag är ju så rädd för spöken...!

 Egentligen så pluggar jag nu. Har lite kvar att läsa inför dagens seminarium. Men men... Igår hade vi samkväm med Jouren och jag passade på att fråga mina välutbildade vänner lite om hur universitetsvärlden funkar. Och som jag har förstått det så spelar det här med betyg inte så stor roll längre. Det är inte som i nian när hela ens framtida liv hängde på det. Så länge man har klarat av kurserna så är det rätt lugnt. Om man till exemple får för sig att man vill forska så betyder det inte heller så mycket för då är det sina uppsatser man söker med, inte betygen. O denna underbara värld. Aldrig mer ska jag gråta över ett G.

I eftermiddag bär det av till Falun. Det ska bli så kuuul!

 Funderar på hur dagen ska läggas upp. Plugg på biblioteket för första gången ska bli kul. Har förstått att det är vad andra gör, jag sitter bara hemma så att jag har nära till kylen. Blir dyrt om man ska äta så mycket som jag gör när jag pluggar och inte är hemma.

 Det ligger ett grått distak över Göteborg idag. Ett sånt som trycker ner själen och humöret. Men jag gör yoga och då lyfter man sig över och bortom gråa moln.

Imorgon åker jag och Micke med hans jobb på spa. Det ska bli så roligt för jag har aldrig varit på spa... Men vi har inte råd med någon behandling. Eller råd och råd, det är ju hutlöst dyrt. Så då blir jag hellre masserad för halva priset i Göteborg. Men det ska bli kul ändå. Vi ska bada och jag funderar på att kanske raka benen. Ska skriva tentauppgift om hårborttagning och funderar väldigt mycket på detta extremt intressanta fenomen. Hur någonting som är så naturligt kan uppfattas som så äckligt om det sitter på fel person vid fel tillfälle. Till exempel på mina ben i ett badhus. Eller ännu värre, om man har det i ansiktet, som tjej.
 Nej, jag har inte tid att sitta här och slösa bort värdefull tid längre. VIktigare saker finns att göra.

 Lyckades lura med Micke på en promenad idag genom att föreslå att han skulle ta med sig kameran och ta lite fina höstbilder. Man får inte vara dum, då får man gå ensam... Han är en fruktansvärd soffpotatis den karln.







Han köpte de där skorna för typ fyra månader sedan, och de är fortfarande vita och rena.

Jag skulle behöva plugga nu, men böckerna jag har beställt från adlibris har inte kommit än så det är väldigt svårt. Men det finns lite annat att läsa också.  Väldigt oförutseende av mig att beställa böckerna så sent, men jag hade fullt upp med tentan innan så jag orkade inte ta tag i den här kursen innan förra var slut. Smart Elin.

 Målar målar en bild av Micke.



Fetinghaka och örat alldeles för långt ner... haha. men jag är faktiskt inte klar än!

 

Johannes den store har fyllt 28 ärofyllda år så vi firade på Hard Rock med mat och alkohol. Här är det Lukasz, Micke och födelsedagspojken. Denna bild togs i början på kvällen, innan spriten började flöda, så jag vet inte vad vi ska skylla på...

Här är de blonda, välartade flickvännerna. Jag vet, det är någonting som inte stämmer...



Louise, moi et Emmy.




Daniel och Johan.
Micke har intressanta vänner...

 Tentan var för tre dagar sedan och jag är fortfarande helt slut. Tömd på allt som är relaterat till liv förutom det outtröttliga hjärtat som pumpar på. Annars är det tomt. Jag kanske tar i lite, men är i varje fall väldigt trött. 
 
 Till den nya delkursen som började igår så ska vi läsa ur 12(!!) böcker. Fattar någon hur mycket böcker det är? På 7,5 poäng. Inte att det är mycket att läsa, det bryr jag mig inte om, men att få tag på. Vi är lite över 60 pers på kursen, vilket innebär att bibliotekets exemplar tar slut ganska så fort. Om man ska köpa 12 böcker, som kostar i snitt 190 kr styck, så blir det  typ 2300 kr! För en delkurs. Jag vill här bara ta tillfälle i akt och tacka alliansen för att de tänkte på studenterna i budgeten. Eller vänta.... Svin.
 Nu har jag fått tag på några böcker på biblioteket, men jag har ändå köpt böcker för över 600. Som tur var så fanns de dyraste på biblioteket. Man ska väl inte klaga. Men det skiter jag i.
 Och vi har inte fått reda på hur det gick på tentan. Men läraren har ju tre veckor på sig att rätta.

 Nu ska jag gå och ligga på min spikmatta.

 Jag är sedan ca fem timmar tillbaka stolt ägare av en äkta spikmatta i plast. 650 kronor fattigare och väldigt nyfiken placerade jag tingesten på sängen och mig själv ovanpå. Om man tänker på ordet spikmatta så kan jag säga att det beskriver ganska väl hur det kändes att lägga sig ner. Man skulle ligga mellan 20 och 40 minuter och jag hade initialt väldigt svårt att föreställa mig hur det skulle gå till. Men den medföljande lilla informationsbrochyren lovade att det skulle bli skönare efter några minuter, så jag härdade ut. Och tro det eller ej, men efter fem minuter så var det riktigt behagligt att ligga där och efter tio minuter så somnade jag till och med en liten stund. Än så länge har jag inte märkt någon superförändring på mitt allmäntillstånd men man kände sig väldigt avslappnad efteråt och jag tror att det nog kan kännas riktigt bra om några veckor.

 Annars så har jag alltså avklarat mitt livs första tenta. Igår var dagen D och den var sannerligen inte någon bra sådan. Kvällen innan så kunde jag inte sova. Jag tycker inte att jag oroade mig men det var som om jag bara hade förlorat förmågan att somna in. Så framåt tre lyckades kroppen ta överhanden och jag försvann lyckligt in i drömmarna, men de få timmarna var långtifrån tillräckligt för att göra mig utvilad och pigg. 
 Jag svarade på frågorna på tentan, men kan inte påstå att jag gjorde det särskilt bra. Imorgon får vi förhoppningsvis reda på hur det gick. Om jag får g blir jag lycklig, får jag ig så hoppar jag av och blir yogalärare istället..! Nej, så lätt ska man väl inte ge upp.

Micke sover borta med jobbet två nätter nu och jag är så fruktansvärt ensam. Tråkigt. Men men, ska ändå krypa till kojs om någon timme. Är helt slut efter gårdagen...