elinmillen

 Och en dag så bara händer det. Man ser en byggarbetare stå och röka utanför centralstationen i Göteborg, och man inser att man är vuxen. För han är bara ett barn. När jag lekte med lego och drömmde om en lila my little ponny så var han inte ens påtänkt. Och nu har han ett jobb, han har med största sannolikhet körkort och egen lägenhet. Jag är gammal.
 Jag är inte deprimerad eller ledsen. Bara lite... chockad. Jag förstår inte riktigt när det hände. Kanske var det under förra året. Jag var så upptagen med att dansa, jobba och få galna utbrott att jag inte märkte att jag helt plötsligt blev gammal.
 Kanske var det i förrgår.
 Jag är vuxen.

Jag är fylld till brädden av härlig, förgörande bitterhet. Det är bara en sån dag.

 Varför är människor så äckligt intresserade av mode? Jag har så svårt att förstå det där. Jag har kollat ganska så många bloggar och blev chockad och bestört över hur många som handlar om kläder, mode och dyra prylar. Enbart det faktum att det finns människor som tycker att det är så viktigt att de inte vill skriva om annat är för mig helt främmande och väldigt skrämmande. Och att det sen finns människor som läser och kommenterar detta gör mig, ja, ledsen. Tänk om vi la hälften av den energi vi lägger ner på vårat utseende på att hjälpa människor omkring oss. Tänk en stund på hur världen skulle se ut då. Jag tänkte dra något Afrika-exempel, men man behöver faktiskt inte gå utanför Sveriges gränser.
 Eller tänk om dessa människor kunde lära sig att förstå att livet inte handlar om konsumtion. Att man inte kan köpa lycka. Och att människovärdet inte ligger i hur dyra kläder man har på sig. Egentligen så är det bara väldigt sorgligt. Vi är så väldigt lurade allihopa. Och de "onda"; de som lurar oss, det är de som är värst lurade av alla.
 Egentligen har det inte så mycket med bloggar att göra. Jag får bara känsan att folk i allmänhet inte är djupare än vattenpölar. Men jag kan ha fel.
 Jag dömer ingen. Vi har alla rätt att leva som vi vill. Det finns egentligen ingenting som säger att jag har rätt. Det är bara min moral och min livssyn.
 Men jag tycker att det är sorgligt.

 Vad är egentligen meningen med livet?
 Svara på det den som kan.

Abstinens.. Dansabstinens...

Saker som jag är bitter över idag:
 Min mp3-spelare är trasig vilket innebär att jag måste köpa en ny då detta är någonting jag inte klarar mig utan.
 Jag ser ut som Hedvig i huvudet. Jag är ful. Eller ja, mitt hår är fult i alla fall.
 Jag har varit sjuk i över en vecka =ingen dans.
 Mina tofflor är inlåsta i samvarorummet och jag tar mig inte in.
 Jag är sjuk. (Det förtjänar att vara med två gånger)
 Leo och jag satt och lekte med min födelsedagspresent, "strong sexy studs, nude playing cards", diskuterade snoppar och pratade väldigt högljutt om att vi aldrig kommer att komma ur kiss och bajs-åldern framför en man som senare visade sig vara en känd regissör som var och tittade på vår skola.
 
HAHA. Mitt liv är sannerligen en tragedi! Men jag är glad i alla fall. Jag vill verkligen understryka att jag inte är så pessimistisk som det låter. Trots min bitterhet så är jag faktiskt en väldigt lycklig människa. Saken är bara den att jag tycker att det är roligare att skriva om negativa saker. Det är lite som med teater. Man måste ha en konflikt, ett motstånd, annars blir det bara tråkigt.

 Mitt hår, Min personliga lilla katastrof. Mest utav den anledning att det inte går att sätta upp. Det växer ut...


 Nu har jag en lång härlig helg framför. Jag ska vara väldigt väldigt ensam. Har inte varit det på en vecka nu. Jag måste vara ensam.

 Vi hade en kostexpert på skolan i förra veckan. Av denne fick vi bland annat lära oss om någonting som kallas för återhämntningsmål. Det är ett mål man äter fem-tio minuter efter träning som till största del ska bestå av snabba kolhydrater. Detta gäller dock bara om man tränar MYCKET. Vilket vi då alltså gör. Detta har resulterat i att så fort en danslektion är slut så börjar det prassla i hörnen på salen när folk börjar rota efter sina kolhydrater. Russin är väldigt populära. Bland oss, jag skulle gissa att det inte är lika populärt bland de som dansar efter oss och trampar in våra kvarglömda russin i skorna.
 Jag tycker att det bästa med återhämntningsmålet är att man får tillfälle att äta allt det där onyttiga med gott samvete. Därför har jag köpt kräm. Jag tycker att kräm är Jättegott. Sån Ekströms hallonkräm. Mmmm. Tyvärr så är jag inte så bra på att spara saker, och jag är defenitivt inte bra på att bestämma mig för en sak och den göra så. Och jag har väldigt starka moffar-traditioner hemifrån. Hemma hos mig tycker vi om att fika. Det finns ingenting som direkt är förbjudet att äta, och det finns inga tider som är förbjudna att äta på. Särskilt inte kvällar. Kvällsmackan är helig i det Millénska/Norrgårdska huset. Vad jag försöker komma fram till här är att jag har ätit upp krämen. Och inte som återhämntingsmål. Nej, mer som vanligt mellanmål. Jag har ätit kräm fyra gånger idag. Vad ska jag säga? Jag är min mors dotter...
 En gång så hade vi ätit pannkakor hemma, och till dessa hade vi ätit hemgjord sylt. Lite senare på kvällen frågar pappa om sylten tog slut. Mamma berättar då att hon åt upp sylten för ett par timmar sedan för att hon blev lite sugen. Pappa ställer då den befogade frågan "Åt du BARA sylt?" Varpå mamma svarar "NEJ! Jag åt grädde till!" Det är alltså en sån miljö jag kommer ifrån. Inte konstigt att jag inte kan hålla fingrarna borta från krämen.
 
 Jag har blivit sjuk förresten. Idag har jag varit hemma hela dagen och tittat på TV. Thomas var här ett tag och tittade med mig. Han fick te. Med grötrester i. Vi behöver inte gå in på detaljer...
 Men han fick lov att åka tillbaka till stockholmen och nu är jag ensam igen. Fast imorn så kommer Carro på blixtvisit. Det är Väldigt många som kommer och hälsar på den här veckan. Linda kommer imornkväll, likaså Stina Axelsson och på fredag kommer Helena. Jag är överlycklig att de kommer men jag är så BITTER över att jag blir sjuk Just Nu. AAARHhhh! Men men, vad göra? Vila.

Igår vankades det let's dance. Som den extremt dansintresserade klass vi är så bänkade vi oss självklart framför TVn för att roas och förfasas. Det rådda skilda meningar om huruvida let's dance är ett dansprogram eller ett underhållningsprogram. Personligen ser jag det mest som underhållning men Johan höll inte med och det kom många bittra kommentarer när deltagarna framförde något som inte ens med all vilja i världen kan kallas för dans.
 Här nedanför ser vi en bild på Li, Sara och Jesper. De tre lyckliga som lyckades roffa åt sig soffan. Resten av oss trängdes på golvet. Utom Marie som insåg hur bekväm min säng är.



Idag är det invigning på skolan. Det ska bli en väldigt spännande upplevelse. Personligen så behöver jag inte medverka i den meningen att jag måste göra någonting som en blivande artist förväntas göra. Jag ska nog mest vara i vägen tror jag. Möjligtvis att jag får vara med och städa efteråt. Passar mig utmärkt. Jag är lite sliten så här efter första veckan. Och då har vi inte ens haft någon modern dans alls. Jag bävar inför nästa vecka. Fast det ska bli kul.

 Okey, jag måste bara skryta lite innan jag slutar, Jag har dammsugit idag! Detta innebär att jag har dammsugit två gånger inom loppet av två veckor. Börjar jag bli vuxen eller vaddå!?
 MoahahaHA.

 Jag har försökt att ta lite bilder på mitt fina rum. Men det har inte gått så bra. Rummet är liksom för stort och kameran för liten. Men här är i alla fall en liten liten del...