elinmillen

Jag är fylld till brädden av härlig, förgörande bitterhet. Det är bara en sån dag.

 Varför är människor så äckligt intresserade av mode? Jag har så svårt att förstå det där. Jag har kollat ganska så många bloggar och blev chockad och bestört över hur många som handlar om kläder, mode och dyra prylar. Enbart det faktum att det finns människor som tycker att det är så viktigt att de inte vill skriva om annat är för mig helt främmande och väldigt skrämmande. Och att det sen finns människor som läser och kommenterar detta gör mig, ja, ledsen. Tänk om vi la hälften av den energi vi lägger ner på vårat utseende på att hjälpa människor omkring oss. Tänk en stund på hur världen skulle se ut då. Jag tänkte dra något Afrika-exempel, men man behöver faktiskt inte gå utanför Sveriges gränser.
 Eller tänk om dessa människor kunde lära sig att förstå att livet inte handlar om konsumtion. Att man inte kan köpa lycka. Och att människovärdet inte ligger i hur dyra kläder man har på sig. Egentligen så är det bara väldigt sorgligt. Vi är så väldigt lurade allihopa. Och de "onda"; de som lurar oss, det är de som är värst lurade av alla.
 Egentligen har det inte så mycket med bloggar att göra. Jag får bara känsan att folk i allmänhet inte är djupare än vattenpölar. Men jag kan ha fel.
 Jag dömer ingen. Vi har alla rätt att leva som vi vill. Det finns egentligen ingenting som säger att jag har rätt. Det är bara min moral och min livssyn.
 Men jag tycker att det är sorgligt.

 Vad är egentligen meningen med livet?
 Svara på det den som kan.

Abstinens.. Dansabstinens...

Saker som jag är bitter över idag:
 Min mp3-spelare är trasig vilket innebär att jag måste köpa en ny då detta är någonting jag inte klarar mig utan.
 Jag ser ut som Hedvig i huvudet. Jag är ful. Eller ja, mitt hår är fult i alla fall.
 Jag har varit sjuk i över en vecka =ingen dans.
 Mina tofflor är inlåsta i samvarorummet och jag tar mig inte in.
 Jag är sjuk. (Det förtjänar att vara med två gånger)
 Leo och jag satt och lekte med min födelsedagspresent, "strong sexy studs, nude playing cards", diskuterade snoppar och pratade väldigt högljutt om att vi aldrig kommer att komma ur kiss och bajs-åldern framför en man som senare visade sig vara en känd regissör som var och tittade på vår skola.
 
HAHA. Mitt liv är sannerligen en tragedi! Men jag är glad i alla fall. Jag vill verkligen understryka att jag inte är så pessimistisk som det låter. Trots min bitterhet så är jag faktiskt en väldigt lycklig människa. Saken är bara den att jag tycker att det är roligare att skriva om negativa saker. Det är lite som med teater. Man måste ha en konflikt, ett motstånd, annars blir det bara tråkigt.

 Mitt hår, Min personliga lilla katastrof. Mest utav den anledning att det inte går att sätta upp. Det växer ut...


 Nu har jag en lång härlig helg framför. Jag ska vara väldigt väldigt ensam. Har inte varit det på en vecka nu. Jag måste vara ensam.