Pank
Jag känner mig lite borttappad. Glömd.
Vad ska jag göra? Jag måste ha pengar. Jag måste ha någonting att göra på dagarna. Men jag är ju så himla trött. sover runt elva timmar per natt och ändå är jag trött trött trött. Trött.
Det är klart att det kommer att ordna sig, det gör det alltid. Det är bara det att jag är för trött för att riktigt ta tag i saker.
Men vad sjutton. Det behöver inte bli så himla bra allting. Det här är mitt pausår.
Men lite pengar hade inte setat helt fel. Jag är verkligen på riktigt helt jävla pank. Jag har inte råd med NÅGONTING. Sorry Carro, jag har inte ens råd att åka till Trollhättan... Faan.
Boktips
"Se med öppet sinne" Anthony De Mello. LÄS DEN.
Be inte om att få ett lätt liv
Be att få bli en starkare människa
Be in om uppgifter som motsvarar dina krafter
Be om kraft som motsvarar dina uppgifter
Philip Brooks
Smile!
Gabick!!
Igår var det röj på Liseberg. Gastar, kaniner, schlager, starköl och potatissallad i en salig röra. Årets Gabick.
Amaandaa, Clara färdiga gå, Micke Meck, Meithan och lilla jag utgjorde grupp fem, PRO for five for shore. Den bästa gruppen, måste tilläggas. De andra var ungefär nio personer i sina grupper... Men vi fick ett par tillskott under kvällen.
Det var sjukt kul och jag insåg verkligen hur mycket jag kommer att sakna mina galna jobbkompisar. De är så underbara allihop.
Blått och kallt
Det är ett intressant väder i år. Tidigare har det varit mulet, regnigt och varmt. Nu är det soligt och kallt. Ja...
Jag är fortfarande väldigt trött. Jag är fortfarande förkyld och har så varit i ungefär två månader. Någonting är fortfarande fel. Men jag känner verkligen att jag är på väg åt rätt håll. Mest kanske för att jag inte är på väg åt något håll alls. För en gångs skulle så har jag faktiskt tid att lyssna på mig själv och vad jag vill. Just nu vill jag inte göra så mycket annat än att ta det lugnt.
I lördags var jag faktiskt på fest. En bit utanför stan i Mickes föräldrars hus. Det var hans syster som höll i trådarna. Och det var jätteroligt. Vi grillade, åt glass, och spelade massor av Sing Star.
Här är MIcke, näsrmast kameran, och Niklas i full färd med att spöa skiten ur varandra.
Det här inlägget var bättre förut, men det försvann och jag kom inte ihåg vad jag skrev och nu blev det mest bara blöörk. Men ni får hålla till godo.
Ikväll är det gabick och det ska bli så sjukt kul!
Sveriges framstjärt
Jag gjorde det, för första gången i mitt liv så har jag kört bil i Sveriges framstjärt. Jag sov hos Micke inatt, vi ska på fest om ett par timmar och jag fick lov att åka hem och byta om lite. Jag kände att jag inte var på spårvagnshumör och fick efter förvånasvärt lite övertalning låna Bilen. Big mistake. BIG. Den är hel, jag måste börja med att säga det. Det enda jag funderar över är ifall jag har haft sönder bromsen, för den känns väldigt konstig. Fast hela bilen är lite konstig. En Polo. Jag är så trött så jag orkar knappt skriva vad som har hänt. Jaja, lite småincidenter, och det hela slutar med att jag kommer hem, inser att det är Kvibergs helvetes marknad. SÅ Mycket Folk. ARHHHHH. JAg orkar inte. Jag stannar här tills marknaden är slut.
Jag har inte sovit ordentligt inatt. Mickes inneboende och hans kompisar hade filmkväll till klockan tre. Jag var alltså vaken till klockan tre. Hade glömt mina öronproppar. Micke sov brevid som en liten gris. Nu är jag trött och arg.
Vart tar tiden vägen?
Jag kan egentligen inte påstå att tiden har gått fort idag. Det är nästan som om jag inte känner av tiden längre. Fast jag har aldrig haft någon vidare tidsuppfattning. Men den har gått i alla fall och jag har setat i min soffa.
Målade lite. Jobbade hårt för att släppa alla tankar "papperna kostade tio kronor styck det måste bli bra" "Det går inte att göra om det Måste bli bra" "DET MÅSTE BLI BRA".
Började inte förrän de tankarna var borta.
Det är ganska skönt att försvinna in i det man gör.
Fast jag kan inte koncentrera mig så länge. Men det gör inget. Man måste inte lägga ner så mycket tid på allt. Och det gör inget att det inte är perfekt och jag vet att jag kunde ha gjort det bättre men det spelar Ingen Jävla Roll. Det var kul och det är huvudsaken.
En dag i taget
Det känns lite som om jag bor i någon annans kropp. Den är annorlunda, fungerar inte som den brukar. Den är så trött och jag känner inte igen den. Det är frustrerande men jag förstår ju att den inte har så mycket till val. Jag måste respektera att den inte vill mer.
Det är svårt att inte skämmas. Det är svårt att helt släppa tanken på vad andra människor tycker. Jag försöker skita i det men jag hade ju aldrig hamnat här om jag inte var så förbannat mån om att vara duktig och bra, att det är svårt att helt sluta.
Man blir inte utbränd för att man är lat. Man ligger inte hemma i sängen för att man inte har lust att göra någonting. Man sjukskriver sig inte för att man inte har vill jobba längre. Jag önskar på något sätt att folk ska förstå det. Träffade en kille från jobbet igår som sa ?Utbränd? Fan va gött! Bara ligga hemma hela dagarna?? Tja, riktigt så är det väl inte.
Det är lite som när folk säger att de har haft en riktigt jobbig helg och är skittrötta och tror att det är samma sak. Och tror att om man bara får sova ordentligt ett par nätter så kommer det att bli bra. Det funkar inte så. Det sitter djupare. Tro mig, jag sover. Men jag blir fortfarande inte pigg.
En aktivitet om dagen, det är vad jag klarar av just nu. Igår var jag på röda korset och det var ett dagsprojekt att ta sig dit. Efteråt var jag totalt slut i hela kroppen och hjärnan. Men det är ändå värt det. Måste hålla kvar någonting, känna att jag gör någon nytta. Träffa människor. Och framförallt kanske få lite perspektiv på livet.
ett års ledigt
Det blöta täcke som legat över min kropp de senaste veckorna har äntligen lättats något. Jag börjar kunna andas igen. Den största anledningen till stress är borta. Jag har tagit ett sabbatsår och kommer alltså inte att gå på Performing Arts school i år. Istället är jag helt ledig och fri och kan göra vad helst som faller mig in. Tanken med året är att jag ska lära mig hantera stress, och pressen från mig själv, så att detta aldrig händer igen.
Det är ganska så många frågetecken som måste rätas ut. Den största frågan är var jag ska få pengar ifrån. Men sådant löser sig, det måste det. Jag kan i alla fall bo kvar i min lägenhet även fast jag inte går kvar i skolan. De är tydligen inte så där överdrivet kinkiga med där där på SGS. Har bara en koll på vårarna. Så tills dess kan jag bo kvar utan problem. Tack!
Man måste lyssna på sin kropp. Det är så otroligt viktigt, och så otroligt svårt. Samhället säger en sak och hjärtat en annan. Men till slut så måste man inse att man lever för sin egen skull. Och efter att man har förstått det med hjärnan så måste man fårstå det på riktigt. Det kan ta lite tid, men jag är övertygad om att det är värt det. Saker måste få ta tid. Vi glömmer det.
Nu kommer allt att bli bra...
Ont
Jag är så trött att jag: går in i saker (som till exempel parkerade bilar), öppnar dörrar och får de i huvudet, ramlar, missar trappsteg, glömmer folks namn, inte kan hålla igång en diskussion längre än ca tre minuter, stänger bildörrar på fingrarna. Bildörrsincidenten har blivit förevigad och det finns en bild längre ner. Känsliga läsare varnas. Det är inte så farligt, men det ser inte mysigt ut direkt. Och det gjorde ont som... ja... sätt in ett passande ord själv, jag är inte på humör för att använda svordomar
Men om man bortser från tröttheten så mår jag bättre än någonsin. Två stora saker hände för ett par dagar sen.
Ett: Jag tog blodprov i armen. Det låter inte som någon bedrift, jag vet. Men saken är som sådan att jag har extrem nålfobi och har inte varit i närheten av nålar sen i jag var tolv. Detta har resulterat i att jag inte kan åka utomlands om det krävs vaccination, och jag har inte kunnat ta hål i öronen. Och jag har gått runt och varit allmänt orolig för att råka ut för någonting som har krävt att jag ska ta sprutor. Men det senaste året har jag arbetat med detta väldigt målmedvetet. OCh nu gick det alltså! Jag har inte ord för att beskriva hur det känns.
Två: Jag och Micke är tillsammans!!! Han är min Pojkvän, och jag är hans Flickvän och det är helt jävla sjukt. Och bra och underbart. Och... ni vet...
(Jag vet att detta kan låta lite förvirrande eftersom jag har ett ex vid namn Micke, men det är alltså inte samma person.)
Här är bilden på fingret. Det såg värre ut igår när det sprutade blod ifrån det.
Dripp dropp
Raindrops keep falling on my head...
Jag skulle shoppa idag. Hade planerat det i flera dagar. Men jag suger på att shoppa, så det slutade med att jag inte köpte något alls... Typiskt. Jag behöver ju en huvtröja och skor. Men det är svårt för det finns så himla mycket att välja på. Och jag vet att jag snart kommer att vara urfattig igen och jag vill inte skynda på det mer än nödvändigt.
Men när jag kom hem så köpte jag i alla fall en bok på internet. Det känns bra.
Snart börjar skolan och jag är fortfarande död.
Men på fredag ska jag till doktorn. Och till sjukgymnasten och reda ut varför min nacke fortfarande gör ont efter att idioten slog mig på jobbet.
Oj, nu blir det viss lite sol!
Ensam
Jag känner mig lite ensam. Mina vänner och min familj är så långt borta. Det finns folk i min närhet. Men jag vill ha det där enkla. Sitta brevid någon och inte behöva säga någonting, bara vara. Jag vill ha en kram från någon jag älskar. Duga som jag är. Inte behöva tänka på hur jag ska vara eller vad jag ska säga. Inte behöva avsluta meningar eftersom personen jag pratar med redan vet vad jag kommer att säga. Det vill jag ha just nu, ikväll. Men när det inte finns några nära vänner att tillgå så duger mitt eget sällskap ganska så bra också. Jag ska inte klaga, men ja, jag är lite ensam ikväll.
Jag saknar min Bumselums...
Universeum
Universeum är ett coolt ställe. Jag tittade in där idag när jag var på väg till jobbet. För att klargöra: jag skulle till jobbet för att hälsa på, inte för att jobba. Jag blev sittande på en bänk vid ett enormt akvarium som täckte en hel vägg och förlorade mig i fiskarnas stillsamma rörelser. En stark längtan om att dyka börjar ta form inom mig. Det är som en helt annan värld där nere. Andra världar är väldigt lockande just nu. Världar med andra tempon och prioriteringar. Jag känner mig ganska så klar med vårt stressade konsumtionssamhälle.
På söndag. Då händer det grejer... Mita och hennes familj kommer och hälsar på, det ska bli så underbart att träffa dem! Och så ska jag träffa den roliga, söta pojken. Han som byter strängar på min gitarr och gör mig glad.
Och på måndag så får vi se om jag jobbar lite. Jag vet inte... saknar det så hemskt mycket när jag inte är där. Och det skulle kännas så ledsamt att inte få en "sista dag". Men vi får se som sagt.
Nu är det faktiskt fredag och det ska jag fira med Vänner, mörk choklad och en kopp te. Mmmm...
Utbränd, inbränd...
Jag pratade precis med min äldsta och bästa vän. Hon är den som har varnat mig i väldigt många år om att jag är på väg att bränna ut mig. Hon är klok.
Vi kom fram till att det verkligen gick åt pipsvängen efter Stockholm, och att jag inte riktigt har varit mig själv sedan dess.
Men vad gör man då? Sitter still väldigt länge? Jag tänkte att jag börjar skolan och så får vi se hur det går. Om jag klarar det. Jag tänker inte gå ett år till och vara sjuk en gång i månaden, det pallar jag inte. Då får det faktiskt vara.
Det finns ju så mycket annat viktigt i livet. Ibland så glömmer jag det. Som till exempel att sitta vid en sjö och titta på molnen. Eller som att le mot människor. Eller att hålla någon i handen.
Tack
Nu skiner solen igen. Jag kanske ska ta en promenad innan jag lägger mig.
Tio jävla dagar
Det är inte rimligt att man ska behöva jobba tio dagar i sträck. Det är sjukt och fel och helt jävla stört. Motiveringen till att det ska gå bra är att det är uppdelat på två olika veckor. Så egentligen så jobbar jag bara fem dagar per vecka. Det är bara att dagarna inte har några lediga dagar emellan sig. Det är som om de tror att varje måndag så får man en viss mängd energi, oavsett hur mycket eller lite man jobbar. Att det liksom fylls på utan att man vilar, bara för att det blir en ny vecka. Well... Det är inte riktigt så det funkar. Och det har resulterat i att jag ägnat de senaste två timmarna åt att ligga i min soffa och gråta. Jag är så helvetes jävla trött så jag fattar inte hur jag ska lyckas ta mig till jobbet. Borde jag sjukskriva mig? Vad ska jag säga att jag lider av? Trötthet? Det tycker de nog är okey. Inte.
Nej, jag får ta och masa mig dit. Och hoppas att jag inte gråter bort sminket idag igen. Det är nästan så att jag hoppas att jag gör illa mig riktigt ordentlige så att jag måste vara ledig. Det verkar ju som om det är det enda som räknas. Insidan spelar inte så stor roll. Utbränd, vad fan är det?
Helvete.
Och ingen jävla sol är det idag heller. Det har varit underbart väder två dagar när jag har börjat vid tolv och inte hunnit vara ute. Idag, när jag börjar två, då spöregnar det. Det är inte det att jag tar det personligt, sånt storhetsvansinne har jag inte. Men jag blir fan lite less. Jag behöver lite D-vitamin annars vet jag inte vad som händer i höst.
Känslor
Om man är en väldigt trött känslomänniska så är mitt jobb inte det bästa att befinna sig på. Jag fick en örfil. Det var okey, sved till lite men jag straffade honom genom att låta bli att skrämma honom. Bra Elin. Efter det gick det utför och runt klockan nio på kvällen var jag så less att jag bröt ihop och grät bort allt sminket. Bra Elin. Men jag tog mig i kragen, sminkade om mig och uthärdade de sista passen. Jag var till och med ganska så bra skulle jag faktiskt vilja påstå. Och man kan nästan inte vara ledsen när man har så trevliga arbetskamrater som jag.
Himlen är oskyldigt blå
Vissa dagar mer än andra önskar jag att jag kunde flyga. Sväva bort över trädtoppar och hus och se alla människor bli mindre och mindre under mig. Fri att ta mig vart jag vill. Idag är en sån dag. Men jag kan inte flyga. Så jag stannar här nere på marken, tittar längtansfullt upp mot den blå himlen och avundas fåglarna som flyger där uppe. Det är inte det att jag inte trivs där jag är. Jag har det bra, är lycklig. Men ni vet... Flyga...
Men jag vill inte flyga ballong. Jag vill ha vingar...
lkfvh kcalsäfj övsvnk
Jag tycker att det är kul att jobba men nu är jag trött och jag vill vara lite ledig. Fem dagar har jag jobbat och jag ska jobba fem till innan jag får vara ledig. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till faktiskt...
De är störda på mitt jobb... störda....
Kom hem från Turkiet jag saknar dig!!
Hur sjutton ska jag lyckas vända tillbaka dygnet???
tack falu kommun!
Jag har fått lön!
Senast jag jobbade för Falu kommun var i maj... Jag förstår inte riktigt...
Och vad ska jag göra med denna? Gå till banken och be de sätta in pengarna på mitt konto? Sjutton kronor är ju ändå sjutton kronor.
Vad ska man säga? Tack...
Bu
Vi har så kuuuul på jooobbet.... tralaLA....
Jag vet, jag är HET.
