elinmillen

   Ja, idag ska det intas alkoholhaltiga drycker, dansas på bord och skrattas och tjoas. Idag ska Elin på fest. Tyvär är Elin inte alls upplagd för fest. Men det skall åtgärdas.
   Jag är bara för trött. Och så har jag inget att sätta på mig och det är lite deprimerande. Alla fester jag har varit på de senaste två åren har jag haft på mig samma sak, och varför variera sig ikväll; Min svarta bomullsklänning från Vero Moda. Den ser lite ut som ett nattlinne, och har med tiden blivit ganska så nött i tyget. Men är det mörkt så är det väl ingen som ser det.

   Jag brukar till vardags inte tänka så där överdrivet mycket på hur jag ser ut, utan har liksom förlikat mig med mitt utseende. Men när jag ska gå ut... Eftersom jag inte har haft pengar på typ fem år så har jag aldrig någonting som jag verkligen tycker om att sätta på mig. Och så tycker jag alltid att jag ser ut som en man när jag sminkar mig för mycket. Lite ögonskugga och vips så ser det ut som om jag ska vara med i en dragshow.

   Jaja, jag ska rycka upp mig. Snart.

Jag vill prata med Cia men hennes mobil är Avstängd. Finns det inte lagar mot sånt?

Är fortfarande helt sjukt trött, och snart kommer Röda Korset-folket på samkväm. Vojne vojne... Kommer ta en növe chips och sen somna i ett hörn. Eller så kanske man kommer in i andra andningen. Håller tummarna för det!

   Någon i vårt hus spela musik på nätterna. I någon månad har musik dragits igång framåt elva, precis när vi ska sova. Fram tills inatt har det varit så att det ändå har gått att somna, men inatt... Det fullkomligen vällde ut musik genom hela huset. Mitt mått blir rågat ganska så fort efter tio på kvällen så jag gav mig ut i mörkret för att ta reda på vem förövaren var. Vi hade räknat ut att det måste komma från trappuppgåbngen brevid, så där smög jag runt och lyssnade i brevinkasten och försökte lista ut var det kom ifrån. Utan större framgång.
   Femtio minuter senare gav sig Micke ut i natten, och lyckad väcka en stackars oskyldig granne i sin iver att bli kvitt oväsendet. Vi var helt säkra på att det kom från den lägenheten. Men så var det ju inte..
   När vi sen låg och skämdes kom vi på att det nog kom ifrån källaren. Åtgärder skall vidtas idag. Detta kan inte fortgå.
   Jag somnade framåt halv två och är idag är zombie.

Idag har jag varit och sett en film som heter House of fools. En norsk film efter en bok av Karin Fossum. Den handlade om en kvinna som försökte ta livet av sig och hamnade på någon form av vårdhem för psykiskt sjuka.
   Man funderar lite på var gränser går egentligen. För att vara sjuk. Hur har det sett ut historiskt? Vilka har setts som avvikande? Vilka ses som avvikande nu men kommer inte att göra det i framtiden?

   Lite störd är man ju själv också. Och ibland hade det ju varit så skönt att bara släppa alla spärrar. Ibland känns det som om alla konstiga regler vi sätter upp för hur man ska bete sig är sjukast av allt.

   Göteborgs internationella filmfestival. Jag lever i tron om att jag inte är en filmmänniska och således inte intresserad av att gå på filmfestival. Men när jag fick i present av Micke att gå på några filmer så blev jag ändå lite sugen. Och shit vad bra filmer det finns. Som man inte visste om. Fantastiska och gripande. Idag har vi sett tre stycken och de var super alla tre. Särskilt den sista som handlade om en finsk familj som skulle sluta använda olja, och följdaktligen då även plast. Den var så härlig, männsklig och rolig. Recepies for disaster hette den ifall någon är intresserad.

   Nu ska jag sova och imorgon ska jag fortsätta leta efter ett jobb. Weee. Och gå på en film till...

   Imorgon ska jag och Micke spela in lite låtar till min hemsida. Det ska bli kul kul.

   Det är jobbigt att vara arbetslös, men ändå härligt, man vet inte alls vad som ska hända och vilket jobb man ska få och vilka underbara människor man kommer att träffa.
  Men nu vet jag så mycket som att jag antagligen kommer att få vikariera lite på en förskola här i Mölndal. Min lycka känner inga gränser. Iiii.

   Låg på min spikmatta för ett tag sen och är nu lite bortdomnad i armen... Kan inte skriva mer...

Jag har bakat en tårta.



Eller bakat och bakat. Jag har dekorerat en färdig botten...

Och snart kommer det folk och äter upp den. VI har stadat halva dagen. Tänk vad fin lägenheten kan bli... Ikväll ska jag kanske gå och titta på gamla klassens teater. Och kanske gå ut med Angelina. Allt beror på energin.

   Håller tummarna för jobb så hårt så de nästan blöder. Hoppas hoppas.
   Idag har det varit upp och ner. Mest ner på dagen men sen gick det rakt upp på kvällen. Elin Humörsvängen Millén, det är jag. Ska lägga till det, Elin H Millén. Ser lite flott ut.

   Sjunger mest hela tiden idag. Det bästa jag vet. Var på kör också, då kan man ta i lite mer. Hemma måste man ju tänka på grannarna. Lyhört till tusen. Känns som man håller konsert varje gång man piper lite. På tal om pip så piper det i mina öron så jag håller på att bli tokig ibland, men imorn ska jag till Varberg och träffa en öronspecialist, eller något liknande, och förhoppningsvis har hon några bra knep.




Lilla söta Collin som jag och Micke tog hand om igår. Det är lite som att vara ute och gå med en bomullstuss i ett snöre. Om man jämför med Bamse.

Ska man inte va glad på sin födelsedag, när ska man då vara glad?

   Nu är jag ett år äldre!! Och ack så klok jag kände mig när jag vaknade i morse. Som en bok. Som skalman. Typ. Idag ska vi äta sushi och jag ska fira med ett yogapass. Det kommer nog att bli en bra födelsedag tror jag.

   Nu börjar fortsättningskursen i Genusvetenskap. Men Elin sitter hemma framför datorn med tvätt i tvättmaskinen och en ångestklump i magen. Idag är jag nämligen inte studerande längre, jag är arbetslös. Efter ett moget och väl övervägt beslut, men ändå. Om en timme öppnar arbetsförmedlingen, och mitt nya liv börjar.
   Självklart kommer jag att få jobb, förr eller senare, någonting. Men just nu så känns det lite avlägset och de tre tusen jag har på mitt konto kommer nog att få lov att räcka bra länge.
   Men det kändes inte rätt att plugga, alls faktiskt. Och ibland måste man följa sin mage. Så nu sitter jag här.

 Micke jobbar idag men jag fick skjuts med hans moster Cattis, Lars och söta söta lilla Moa upp till Härryda där vi firade Ann-Britt och Lottas födelsedagar med en brunch. Nam nam. Pannkakstårtan var nog det bästa...

   Jag har tappat lusten för att plugga. Totalt och fullkomligt. Jag tittade precis igenom litteraturlistan för nästa kurs och mår nu lite illa. Egentligen inte för att läsa och lära mig, men shit vad det inte är min grej att skriva tenta. Det tycker jag är fruktansvärt tråkigt. Och det hör ju liksom till konceptet.

Förresten så fyller jag ju faktiskt också år snart. Om tre dagar. Då blir jag gammal och vis.

   Idag funderar jag på våldtäkt, killars påstådda okontrollerbara sexbehov och innebörden av ordet nej. Jag tycker att man i skolan skulle ha en oblegatorisk del i sexualundervisningen där man lär ut att nej faktiskt betyder nej. Alltid. Man ska bara behöva säga det en gång. Ingen kille ska någonsin mer sitta i rätten och säga att de "inte förstod att hon inte ville". Man ska inte behöva slåss och skrika, man ska bara behöva säga nej, en gång.
Respekt för andra människors kroppar, det ska inte vara så svårt.
   Och det gäller också i "mindre" situationer. Det är inte okey att tjata sig till sex. Ingen borde någonsin ha sex med en annan för att den personen inte förstår vad nej betyder och tjatar och tjatar tills man inte orkar säga det längre. Sånt borde de också lära ut.
Man kanske skulle bli sexualundervisare.

Tog en promenad till WIllys med Mickes kamera om halsen och stötte på den här söta filuren.

Man vill ju ändå göra någonting. Med livet. Och även fast jag egentligen är nöjd och glad nu, så är jag det ändå inte. Det står liksom lite för stilla för att jag ska kunna vara nöjd. No shit miss springa in i väggen... Nej, jag gör inte om samma misstag, men jag är ju fortfarande jag. Och vill så mycket. För mycket för att välja. Sitter nu och försöker bestämma hur jag ska göra med genusvetenskapen i vår. Att fortsätta eller att inte fortsätta. Men ärligt, alternativ? Arbetslös? Hur kul låter det liksom? Brukar inte vara så himla pessimistisk när det gäller jobb, men hallå, finanskris!
  Efter det här superpluggandet som jag ägnat mig åt sista veckan så känner jag mig sådär sugen på att dyka ner i "feminismens klassiker" som är temat på första delkursen. Inte jätteupphetsande om du frågar mig. Judith Butler i all ära, men kvinnan skriver ju så... komplicerat... Min hjärna är kanske för enkel.

   Mitt stora problem just nu är att jag lyckades på rest på en uppgift på förra tentan och måste korrekturläsa den och skriva om den lite eftersom jag "Uppenbarligen hade lite bråttom" när jag skrev den. Problemet var nog snarade att jag tyckte att frågan var lite konstig och inte riktigt vet vad jag ska skriva. Nu får jag ont i magen och vill slå något hårt i huvudet bara jag tittar på boken. Kastade den i väggen i ett mindre vredesutbrott för ett par timmar sedan. Micke kommer att mobba mig för det tills jag dör.
   Detta är också en av anledningarna att jag inte riktigt känner för att börja en ny kurs. Det är så jobbigt att ha saker hängandes över sig. Särskilt pissfrågor om jävla representationsbegreppet.
Men men, jag fixar det imorn. FIxar allting imorn.

Först och främst: Jag klarade tentan. Puh.

  Firade med att läsa en bok som inte bestod av fakta som skulle fastna i mitt huvud. Det blev Jenny av Jonas Gardell. Den var hemsk men underbar och jag tycker att han skriver så bra. Använder språket på ett så vackert sätt.
 Sen firade jag och Micke med att äta pizza. Jag fick välja vad vi skulle äta, och var helt sjukt sugen på pizza. Det är inte helt vanligt. Shit vad gott det var... Och halva ligger kvar i kylen. Mmm.

  Läser som jag aldrig har läst förr. Mitt huvud är nu officiellt fullt, får inte plats med nåt mer. Tyvärr är jag ju inte klar... Har fortfarande hundra sidor statlig utredning, femtio sidor bok och lite till att trycka in. Någonting kommer att behöva flytta på sig. Äh, vem behöver kunna saker som sitt namn och koktiden för potatis. Det finns mycket onödig kunskap att rensa bort.

   När jag inte pluggar så njuter jag av undret Spotify. Och äter. Igår var jag även och tränade en sväng för att inte bli galen och börja äta på min arm. Men medelpasset jag hade tänkt gå på var utbytt mot ett vidrigt tortyrpass. Vi gjorde styrkeövningar i ca 50 minuter. Jag spenderade hälften av tiden liggandes på golvet och andades så fort att jag var lite rädd att jag skulle svimma. Men jag överlevde. Ack så svag jag är. Haha.

Nuuuu ska jag läsa.

Idag har jag i princip läst hela dagen. Morgon till kväll. Med några välförtjänta pauser. Solen sken så jag passa på att ta en "stärkande promenad". Tyvärr hade jag precis ätit och någonting i min kropp var nog inte riktigt inställt på fysisk aktivitet vilket ledde till en konstig kamp i min mage om huruvida den skulle behålla innehållet jag precis mödosamt lagat och intagit. Som tur var så stannade det kvar, men min promenad blev inte riktigt så rask som jag hade tänkt mig.

En bild från Falun och en från Stockholmen:



Runn på morgonen. Fint.



Nyår. Linda blev glad i hatten på olivolja ser det ut som. Galen kvinna, men härlig.

Muntlig tenta på tisdag och jag ska läsa och förstå allting tills dess enligt min plan. Jag har visserligen reda läst det mesta en gång, men man ska ju förstå och komma ihåg också. Tänker Inte ha det här hängandes över mig när nästa delkurs börjar.

   Jag vet inte riktigt hur jag känner inför att man ska tävla i musik. Är det inte någonting fundamentalt fel med det? Överhuvudtaget så tycker jag att det är fruktansvärt ointressant med tävlingar. Men ännu mer när det gäller konst än när det gäller exempelvis sport.
   Hur är man bäst på att göra musik? Man skulle kunna mäta saker som exempelvis flest nedladdningar, men det är ju stor risk att det är väldigt nära förknippat med hur mycket utrymme bandet/artisten/låtskrivaren har fått i media. Är det nödvändigtvis ett tecken på någon sorts objektiv "braighet" att ha spelats flest gånger på radion. Många lyssnare är nog ganska så lata och lyssnar på det som hörs istället för att leta efter sådant som kanske egentligen överensstämmer med ens smak. Jag är en av dessa latlyssnare låtlyssnare. Och då betyder det inte att det man lyssnar på är det man "egentligen" tycker är "bäst".

   Vi är lite för besatta av att tävla tycker jag nog. Kan inte allting få vara som det är istället för att det ska graderas hela tiden.
Grammis vill stimulera kvalitet, kreativitet och bredd inom svenskt musikliv står det på deras hemsida. Tja. Genom att ge priser till redan etablerade och välkända artiser så tycker jag verkligen att de lyckas. Egentligen är det väl inget fel på Grammisgalan men kan de inte sluta hymla med att det är en klubb för inbördes beundran.

Vi ska kolla på den ikväll föresten. Det är ju bra artister med. Hoppas Veronica Maggio ska spela, jag har blivit helt besatt av hennes skiva Och vinnaren är...
   Och jag kommer att fortsätta tycka det även om hon inte vinner en enda grammis.

Egentligen sitter jag vis datorn för att plugga, men det går inge bra. Vaknade inatt med 38,2 graders feber, har i vanliga fall en temperatur kring 36,5. Så jag känner mig lite... yr.... Borde kanske lägga sig ett tag...

Attsingen, jag har tenta om en vecka, seminarium i morgon och absolut inte tid att vara sjuk. Men men, inte mycket att göra åt.


Här är ett par bilder från min resa. Kom hem igår.




Julvovven med silvernosen.




På juldagen tog vi oss en ridtur på islandshästar. Här är Cia och en brun häst. Och lite av Maggan.

Nej, shit, nu måste jag lägga mig ner lite.

 Dagens roliga incident:

   Stockholm är enligt mig en något snobbigare stad än göteborg. Jag vet inte om det kanske har med storleken att göra, att det i Sthlm faktiskt är möjligt att bara träffa en viss sorts människor och att det därför blir mer homogena grupper. I vilket fall som helst så var jag allt annar än snobbig idag, snarare lite åt lodishållet... Och jag hade inte någon liten chic väska som jag brukar gå omkring med utan bara en påse från stadsmissionen. Så när jag gick in på Nilsson för att reklamera mina vinterskor som det blivit hål i så kände jag mig inte riktigt i klass med de uppstylade kvinnorna som jobbade där. Vanligtvis bryr jag mig inte så mycket, och det gjorde jag inte heller nu i början. Det var mest när jag visade kontoutraget för skorna och sa att det hade varit halva priset på dem när jag köpte dem varpå hon svarar med sin breda stockholmska "vi har aldig haft rea på de här skorna" som jag börjar känna mig lite... fel... Lite som om jag försökte lura dem på pengar på något sätt. Och även fast jag visste att jag hade rätt och att de visst hade varit  på rea så kände jag hur jag började bli svettig och obekväm och helst plötsligt så önskade jag att jag hade fina kläder, nyfärgat hår och inte stod där i mina sockor och med en en stadsmissionspåse i handen som sticker ut ur jackan som "i alla fall är väldigt varm". Särskilt när hennes kollega kommer och med bestämd röst säger att de där skorna minsann alltid bara har sålts för ordinarie pris. Och jag försöker med lite darr på rösten förklara att "i göteborg så var de faktiskt på rea..."

  Mina trasiga skor står i hallen nu och skäms lite. De ska bytas in på måndag när jag kommer till Göteborg.


Igår var nog den roligaste incidenten när vi skulle gå ifrån utestället vi var på. När vi gick in så tog vi en sväng förbi toan och tog av oss några lager med kläder inför eventuell dans. Jag tog av mig mina yttersta leggings. När vi sedan ska gå så orkar vi inte ta hela toalettproceduren ingen utan tar bara med oss grejerna. Då kommer jag på med snillrika iden att dra på mig leggingsen utan att ta av mig skorna, för jag ville inte frysa. Så jag ställer mig och krånglar över först det ena sedan det andra benet medan folk omkring tittar lite konstigt på mig. När jag sedan ska dra upp dem så inser jag att det uppstått ett litet problem, jag har nämligen shorts på mig och inte kjol. Linda och Anna övertygade mig om att det inte spelade någon roll och att jag ändå skulle ha jackan på mig hela tiden så ingen skulle se, så jag drog upp dem, stängde jackan och så gick vi för att äta falafel.

   Eftersom jag har teflonhjärna så hade jag efter ungefär tre meter helt glömt bort att mina shorts satt under mina leggings och vid falafelstället så hade jag inte en tanke på att låta jackan sitta kvar. Jag tar av mig den, Linda och Anna går för att hämta mat och jag ska hämta bestick. När några killar vid bordet brevid tittar lite konstigt på mig så ger jag dem en irriterat ögonkast och tänker i mitt stilla sinne att de nog är lite knäppa. När jag sedan sätter mig så tar det tre sekunder, sen blir jag iskall i kroppen. Tittar ner och inser hur jäkla rolig jag måste se ut. Egentligen spelade det inte så stor roll, men jag blev så chockad över hur fort jag hade glömt det... 


jag träffade Annica idag och det är faktiskt väldigt härligt att träffa folk även om jag ibland glömmer bort det. Man blir lycklig i själen efteråt. Om en timme kommer Linda och hämtar mig och vi åker till hennes kompis som ska göra några dreads i Lindas hår. Men först ska jag äta lite sill och potatis och spela gameboy.

   Jag bråkar lite med DCON, men de ger mig presentkort så jag förlåter dem. Tur det annars hade det blivit some allvarlig asskicking. Jag sparkar hårt när jag är arg.
   Julen har varit såsom julen ska vara. Mat, godis, snö och familjen. Micke kom på annandagen och vi njöt så mycket vi kunde av vintern innan vi begav oss till huvudstaden och alla människor som går så snabbt så snabbt fram längs gatorna och aldrig glömmer att stå på rätt sida i rulltrappan. Jag är inte och har nog aldrig varit en stadsmänniska. Mina finaste minnen av resan är alla klara stjärnor i Kråkbodarna, där inga lampor skymmer sikten, promenaden med Cia och Bamse på morgonen när solen lyste över Runn och allt var vackert. Och långfärdsskridskoturen.
   Men vi lånar en lägenhet på 15:e våningen i skrapan på söder och ser ut över hela stan och helt ärligt så var det inte så dumt på nyårsaftonen när raketerna avfyrades. Lite läskigt bara när de sköt nere på gården och de small utanför fönstret.

   Börjar längta lite hem till min yogamatta, mina teer och allt annat som gör livet lite trevligare. Men ikväll tänker vi inte på det för nu ska här skakas rumpa. Linda är på dejt nu men kommer snart och tar ut mig i den glittrande stockholmsnatten.