Nu är den här
Okey, jag erkänner, det är inte den bästa bilden som tagits. Men men... Jag har aldrig påstått att jag är bra på att fotografera.
Men när vi ändå är inne på ämnet så kan jag ta och visa några bilder från igår...
Jadu. det var kul. Angelina är en hejjare på muffins.
Nu är det VÅR!
I torsdags så bestämde vi oss för att det var vår. Jag, Mala, Leo och Johan ville fira detta genom att köpa glass, sätta oss i solen, njuta och invänta sommaren. Det som hände var att vi köpte glass, satte oss i solen, insåg att det inte var så varmt som vi hade trott, fick frostskador i rumpan och bestämde oss för att hädanefter "svettas in våren" Det var nämligen ca två grader varmt och blåste isvindar. Jag har aldrig ätit en glass så fort i hela mitt liv. Men det var lite mysigt i alla fall.
Idag är det lördag och jag ska bara göra sånt som jag känner för. Inte ett enda måste på hela dagen. Och jag ska göra saker sakta. Det är så skönt. Fridfullt. Man behöver sådana här dagar ibland. Jag har varit helt ur balans den sista tiden och jag tror att det beror på att jag inte haft en lugn dag på flera veckor. Får jag inte det så glömmer jag bort vem jag är.
Nu ska jag börja min fridfulla dag med att städa min lägenhet. Sen ska jag ta en promenad till konsum och köpa morötter.
Solen
Idag har solen strålat från en blå himel. Jag kom att tänka på innebörden av frasen "nu skiner solen", det är ett väldigt lustigt sätt att se på det. Litet. Solen slutar ju aldrig att skina. Vi är ganska så självupptagna vi människor. Väldigt bra på att se saker bara utifrån vårt eget perspektiv. Solen skiner jämt, det gäller bara att tänka ett steg längre och se även det vi inte ser med ögonen. Det kan vara svårt ibland. Särskilt när det är mulet och allt man ser är gråa moln. Men det är då man ändå måste komma ihåg att solen, trots att man inte kan se den, alltid lyser med samma kraft. Och med denna vetskap så kan faktiskt de gråa dagarna kännas lite lättare. Man kan sluta ögonen och komma ihåg hur det kändes förra gången solen smekte ens kind. Och komma ihåg att det är faktiskt aldrig en fråga om solen kommer komma fram igen, utan bara när. För lyser, det gör den jämt.
Trots att solen vågade visa sig idag så har jag faktiskt inte haft någon höjdardag. Mitt bäcken ligger lite snett och det gör ont att dansa. Om det inte ger med sig snart ska jag gå och knäcka mig. Jag tycker inte så mycket om det. det gör ju inte ont eller så, men ljudet. Iiiii.... Men ibland så måste man.
Hmmm...
Mina knän
Egentligen så skulle jag ha gjort saker ikväll. Jag skulle umgås och titta på Cabaré Lorensberg och ha roligt och vara snygg i mina partykläder och le en massa och skratta åt att Leo är så konstig och rolig och dansa till dålig musik. Men så blev det inte. Jag kom hem och så satte jag mig i soffan och där blev jag sittandes i tre timmar. Två och en halv av dessa pratade jag visserligen i telefon med Linda, vilket i och för sig inte är fy skam.
Imorn så ska jag lära mig att prata med folk som mår dåligt och då måste jag vara pigg och allert så nu borde jag egentligen sova. Jag ville bara skriva om mina knän. Jag är lite stolt nästan. Det är så Väldigt blåa. Jag hade tänkt att ta en bild och lägga in men jag orkar inte. Och förresten så är det svårt att överdriva och krydda hiostorien om man lägger med bildbevis. Men de är faktiskt blåa, det är de.
Klaga inte
Det kändes lite bra på något sätt. Perspektiv, det är allt man behöver när vardagen känns tung och grå och man inte har en mobil som funkar och mjölken har stått framme hela dagen och luktar så där lite lagomt surt och den där surheten bara sprider sig i hela lägenheten och in i kroppen och Fan, nu kan jag inte dricka te! och man vill bara att någon ska tycka lite lite synd om en. Perspektiv.
Men nog är det lite retligt. Det där med mobilen specielt. Jag hade ett jätteviktigt sms att svara på. Och jättemånga viktiga samtal att ringa och nu sitter jag här i ensamheten och kan inte ens ringa till någon och berätta hur hemskt allt är. Men jag vet, jag har det bra, jag har i alla fall en mobil att vara ledsen över. Men ibland undrar jag om det kanske vore skönare att inte ha det. Ibland så tror jag att vi är så förblindade av vår materiella lycka att vi inte förstår att vi bara lurar oss själva och ibland så kan jag tänka att det vore så mycket skönare att bo någonstans där det inte finns mobiler och datorer och klockor och kontorslandskap och reklam. Men jag vet, som kvinna så ska jag vara väldigt glad att jag lever där och då jag lever och jag är inte otacksam, det är jag inte, men det är ju bara det att någonting känns så... fel. Jag vill ha allt. Och inget. Och jag vill leva i en värld som inte förgör sig själv och som har människor som tänker och bryr sig om varandra och som inte pratar om hur fula de som ställer upp i melodifestivalen är och som inte bryr sig så sablans mycket om vad andra människor gör och hur de ser ut. Jag blir så TRÖTT. Vad är det för fel på oss?
Aj aj
Jag har ont i precis hela kroppen. Allra mest i högerskinkan. Jag glömde att stretcha den igår, det retade den lite och den gör nu sitt bästa för att ge igen. De här "första veckan efter en sjukdomsperiod" är något som jag inte riktigt tycker om. Man blir i princip förlamad av träningsvärk. Jag kan nätt och jämt gå. Jag har spenderat den senaste halvtimmen åt att smörja in större delen av min kropp med tigerbalsam. Ångorna ligger som en tät dimma i lägenheten och jag känner mig nästan lite yr. Jag skulle öppna ett fönster om det inte vore för att jag är så extremt rädd för att bli sjuk igen. Det får ju vara nån måtta pået, som min farmor skulle sagt.
Jag hade en vision idag om att jag skulle gå och ta en extraklass på kvällen. Men någongång runt lunchtid så la min kropp av och jag bestämmde mig för att istället åka hem och städa inför Stinas stundande ankomst. Någon som tror att jag har städat?
Jaja, jag har gjort någonting Mycket viktigare. Öhh.. nä... oj vad mycket klockan är, om man skulle gå och lägga sig kanske...
Äckel päckel
Ärtorna som Gud glömde. Eller som Elin glömde kanske stämmer bättre... Ibland så glömmer jag hur oerhört fort det går för saker att... ja... antar en ny form. Men visst är det lite fint. På nåt konstigt sätt. Nästan vackert... Några är ju helt luddiga!
Ja, över till något roligare! Jag fick jobbet på Liseberg!!! Jag ska vara Gast!
Jag och Sara Scott ska skrämma skiten ur Alla. Så kom i sommar. Om du vågar....!
Dagarna de går
He's sexy he's hot, he's everything you're not! Peter... Vilken kille!
Han står vi vårt matrum. Lite akvariekänsla över det. Men det är vi ganska så vana med på vår skola.
Jag är fortfarande sjuk. Och lite bitter för jag missar så extremt mycket. Till exempel ny kombination på jazzen idag... röv.
Ännu en helg....
Visst är den fin!
Och god var den också....
Saker bara stämmer ibland. Rätt inställning är allt. Och i helgen så har det bara... stämt.
Jag har träffat två jättehärliga människor. En av manligt och en av kvinnligt kön. Man kan bli så glad och uppfylld och väldigt väldigt hoppfull när man träffar människor som man klickar så bra med. Fast jag är inte förvånad faktiskt...
Och auditionen gick bra. Jag var Väldigt övertygande som spöke. Och även som clown och kanin måste tilläggas. Så nu är det bara att vänta på besked. Kommer jag få bli Lisebergare eller inte!? De säger helt ärligt Lisebergare, det är inget jag hittar på.
Igår var jag och tittade på Into the woods på Balettakademien. Spännande... Jag känner att PAS passar mig Välidgt bra. Och vem träffade jag på BA? Andreas..!!! Han bor i sthlm och är inte i krokarna så där överdrivet ofta. Sverige är så Litet!
Igår hade mina grannar fest. Yippie... Jag är en sån Tant. Klockan halv tolv ville jag gå och be dem sänka musiken. Men jag ringde Thommy boy och han övertygade mig om att det var en mindre bra idé. Med väldigt hårda och sårande ord måste tilläggas. Jag lät i varje fall bli att säga till. Och så somnade jag... Haha.
Jag är inte riktigt på skrivhumör. Så nu skriver jag inget mer.
