elinmillen

 Det är inte rimligt att man ska behöva jobba tio dagar i sträck. Det är sjukt och fel och helt jävla stört. Motiveringen till att det ska gå bra är att det är uppdelat på två olika veckor. Så egentligen så jobbar jag bara fem dagar per vecka. Det är bara att dagarna inte har några lediga dagar emellan sig. Det är som om de tror att varje måndag så får man en viss mängd energi, oavsett hur mycket eller lite man jobbar. Att det liksom fylls på utan att man vilar, bara för att det blir en ny vecka. Well... Det är inte riktigt så det funkar. Och det har resulterat i att jag ägnat de senaste två timmarna åt att ligga i min soffa och gråta. Jag är så helvetes jävla trött så jag fattar inte hur jag ska lyckas ta mig till jobbet. Borde jag sjukskriva mig? Vad ska jag säga att jag lider av? Trötthet? Det tycker de nog är okey. Inte.
 Nej, jag får ta och masa mig dit. Och hoppas att jag inte gråter bort sminket idag igen. Det är nästan så att jag hoppas att jag gör illa mig riktigt ordentlige så att jag måste vara ledig. Det verkar ju som om det är det enda som räknas. Insidan spelar inte så stor roll. Utbränd, vad fan är det?
Helvete.

Och ingen jävla sol är det idag heller. Det har varit underbart väder två dagar när jag har börjat vid tolv och inte hunnit vara ute. Idag, när jag börjar två, då spöregnar det. Det är inte det att jag tar det personligt, sånt storhetsvansinne har jag inte. Men jag blir fan lite less. Jag behöver lite D-vitamin annars vet jag inte vad som händer i höst.