elinmillen

 Dagens katastrof:

    Vaknar vid åtta av att huvudet håller på att sprängas av allt slem som samlats där under natten. Går upp och snyter mig ungefär hundra gånger och beslutar mig för att det nog är lika bra att klä på sig och starta dagen. Efter ett par timmar kommer jag på att all frukt på något underligt vis har tagit slut och inser efter ett tags grubblande att det enda sättet att få tag på ny är att gå och handla. Någonting som inte faller under kategoring Favoritaktiviteter. Men jag byltar på mig massa kläder och mina fina vinterskor som jag äntligen får använda och ger mig ut på mitt ärofyllda uppdrag. Solen skiner från en klar himmel och som alltid så är det ganska så trevligt med en promenad när man väl har tagit sig ur huset.
   Väl på Willys så plockar jag ihop de frukter jag ska ha och fortsätter sedan till mjölken. Mjölk är ett av de livsmedel jag inte kan leva utan. Har vi inte mjölk hemma så känns det inte som ett hem. Så jag tar en liter mellanmjölk och ställer mig i den långa, förfärligt långsamt slingrande kön till kassan. Det är när jag ställer upp varorna på bandet som jag märker det, katastrofen. Jag har tagit minimjölk!
   Minimjölk är inte mjölk. Minimjölk är vitt vatten. Minimjölk borde förbjudas som livsmedel.
   Men det är så lång kö att jag inte ser det som ett alternativ att gå tillbaka och byta. Så nu står den i kylen. Hånskrattar åt mig varje gång jag öppnar dörren.

   Jag vet. I-landproblem. Men ändå. Minimjölk.



 
Nej, jag är inte en så hemsk människa som det verkar. Jag är så fruktansvärt lycklig över att jag har råd med mat och att jag får äta mig mätt varje dag. Är för övrigt också väldigt glad och tacksam över att jag får gå i skolan och utbilda mig, även om jag klagar mycket. Tack!