elinmillen

  Sjunga = not so much.
  En sång väste jag fram under kvällens körövning och tog sedan det mogna beslutet att sitta och lyssna resten av tiden. Det visade sig vara ett bra väl för det är så sjukt roligt att få höra sin kör sjunga för en gångs skull. I vanliga fall hör jag ju bara altarna och en och annan bas, men aldrig helheten. Det var fantastiskt vackert faktiskt, jag blev lite stolt.

  Pratade precis med Stina i telefonen och det är så himla roligt att höra henne berätta om sitt jobb. Helt okvalificerad jobbar hon som elektriker på sjukhuset i Linköping. Det roligaste är när hon har beredskap och de ringer mitt i natten och hon måste åka iväg och fixa konstiga saker som hon inte vet vad det är.
   Kände precis att det här inte är sånt man ska återberätta, det blir inte lika roligt då. Historien om nattliga eskapader på 13:e våningen med dörren ut till alla duvor berättas bäst av Stina själv.

   Shit vad tom man kan vara i hjärnan ibland. Som nu. Tomt.