elinmillen

 Idag träffade jag en psykolog. Första gången sen jag blev sjukskriven och då var det inte genom sjukvården utan genom arbetsförmedlingen. Skrämmande. Vad som däremot känns väldigt bra är att den här människan var underbar att prata med. Hon var så bra på att lyssna och ställa rätt frågor. Och antligen så var det någon som höll med mig. Hon tyckte att det var uppenbart att jag var utbränd, inte deprimerad. Jag kan inte beskriva hur bra det känns när någon tar en på allvar. Det måste vara hemskt svårt att förstå hur vidrigt och kränkande det är att träffa läkare efter läkare som bara ifrågasätter varje ord man säger. Men det är verkligen en mardröm. Som jag förhoppningsvis kommer att vakna upp från nu.
 Vi får se.
 På fredag är det dags för den sjätte läkaren på ett halvår.
Sverige, Sverige... Vad är det för fel?