elinmillen

 Det ligger en fågel på balkongen. Den är ganska så liten och väldigt död. Jag tänkte först att jag skulle begrava den, men det gjorde jag inte och nu ligger den bara där till allmänt beskådande. Man skulle kanske kunna tro att jag tycker att det är sorgligt men det gör jag inte. Har börjat förlika mig med tanken på döden. Kanske inte min egen riktigt än, men det kommer väl det med. Förhoppningsvis så har jag någre år på mig.
 Igår började jag jobba på ett äldreboende i Utby och där kommer man också ganska nära döden. När man jobbar med äldre så tycker jag ofta att man önskar att de kunde få dö lite tidigare. Absolut inte alla, men vissa vill ju inte leva längre och det skär i hjärtat att se dem långsamt tyna bort. 
 Jag har saknat att jobba med gamla. Det är ett mycket bättre jobb än många tror. Det här får man väl inte säga för då blir man lynchad, men jag tycker också att det är ett av de mindre stressiga jobben. Helt ärligt så är det faktiskt oftast inte så mycket att göra. De som stressar är sådana människor som är stressiga av naturen, klagar mycket över saker utan att göra dem och inte kan låta andra människor göra någonting utan gör allt själva "så man vet att det blir ordentligt gjort". Dem ska man mest ignorera, annars blir man trött i själen. 
 Igår jobbade jag sex timmar, idag fem. Jag kom hem vid tolv, åt och sov i två och en halv timme. Vet inte riktigt hur mycket jag kommer att orka jobba. Men det märks väl antar jag.