elinmillen

 Det är mindre än en vecka kvar till jul och jag kan inte KAN INTE fatta det. Jag har inga julkänslor någonstans. Känner mest en lätt avsmak inför julklappshysterin.
 Anledningen till att jag inte bloggat alls på sista tiden är att jag har befunnit mig hos bästa vännen Stina i Linköping. Där har vi sjungit julsånger, bytt lysrör på sjukhuset (där Stina jobbar som elektriker bör tilläggas), druckit litervis med smothie och skrivit en låt som aldrig någonsin borde spelas upp för människor som inte är dövstumma.
 Men nu är jag tillbaka i Göteborg och det är både tråkigt och skönt på samma gång.
 Det var underbart att träffa Micke igen men glädjen förbyttes ganska snart i förtvivlan då han berättade att han har munsår vilket innebär att vi inte kan ha någon läppkontakt alls på flera dagar. Jag kommer seriöst att gå åt. Killen är ju så sjukt bra på att kyssas...!

Alla julklappar är klara utom Mickes. Det är svårt... Jag har så stora visioner, men inte tillräckligt med tid.

På torsdag ska jag träffa femte läkaren den sen i augusti. Är hon inte bra så spränger jag stället. Eller nåt. Hon måste vara bra. Jag orkar inte mer. Jag vet inte ens hur jag ska orka den här dagen.
Jag läser böcker om utbrändhet och känner igen mig i varje ord. Och det finns hjälp, forskning, metoder för att bli bra. Det finns ju folk som vet något, så varför kan jag inte få träffa en sån?

Nu ska jag bara ta mig igenom den här dagen. Den här veckan. Så tar vi resten sen.