elinmillen

 Tänk hur mycket lättare ens liv kan kännas efter att man har diskat. Det är som om hela min lägenhet har lysts upp och helt plötsligt så känns alla mina problem så små och obetydliga. Inte ens regnet som oupphörligt fortsätter falla utanför mitt fönster kan få ner mitt humör.
 Äntligen så är jag ledig och det har jag firat genom att sova middag tre timmar, tvätta, ta en promenad till konsum och titta på massor av Vänner. Härlig dag med andra ord.
 Jag är fortfarande obeskrivligt trött, men räknar med att vara människa igen imorgon.

 Att alltid vara påväg någonstans. Jag kan tröttna på det. Framåt, bort, till någonting bättre, någonting annat.
 Någongång vill jag stanna också. Känna folk på riktigt, ha någonting som finns kvar, åtminstone ett tag. Eller vill jag det?

 Allting kommer att förändras. Ingenting kommer att bestå. Jag önskar mig sinnesfrid nog för att tycka att det är okey. Det vill jag helst av allt. Det är då man kan uppskatta saker på riktigt tror jag. När man förstår dess betydelselöshet och förgänglighet. Man har bara sin själ. Om ens det.