elinmillen

 Det känns lite som om någon har pausat mig. Jag är ställd i vänteläge. Jag andas fortfarande, men det är i princip den enda verksamhet som förekommer. (om Thomas läser det här så kommer han störa ihjäl sig på att jag har börjat två meningar med "jag", men det skiter jag i.)
 I några dagar till är det helt okey för mig att göra ingenting. Sen fyller pappa famtio och det blir fest och som den förstfödde dottern kommer jag ha diverse uppdrag såsom att gå ut med hunden, duka och städa.
 Och sen ska jag göra någonting så otroligt spexigt som att åka på ett kristet läger och springa runt i ett rollspel, förmodligen som synderska. Det är bra, då behöver jag inte spela.
 Jag har jättefina bilder på Farao från när jag var i Sthlm, men jag har inte lyckats få in dem på den här datorn än. Och jag lyckas inte få internet till min dator. Livet blir bra mycket svårare att leva när man är en katastrof på teknik. Men jag återkommer. Vi hade så kuuul. jag saknar hejdlösheten. Jag saknar äta ur soptunnan-humorn. Och jag saknar den totala likgiltigheten inför folks dömande blickar.

 Mika och Salem Al Fakir. Vilka grabbar... sommaren soundtrack.