tiden den går
Vart kom sommaren ifrån? Har tiden börjat gå fortare?
Jag tyckte nyss att det var vinter och jag gick med vantar och frös och undrade om det aldrig mer skulle finnas solsken och så plötsligt så är allt det underbara här och jag märkte inte ens när det hände.
Jag undrar om det är sant som de säger att tiden går fortare när man blir äldre. Det borde ju ligga någonting i det eftersom varje år förhållandevis blir en mindre del av våra liv. Samtidigt så är ju en timme alltid en timme.
Det sägs också att tiden går fortare när man har roligt. Det kan jag skriva under på. Men när man ser tillbaka på den där roliga tiden som gick så fort när man var mitt inne i den så verkar det plötsligt som om tiden har förökat sig och blivit längre och året som gick så fort känns i efterhand som en evighet. Personen man var innan är delvis en främling och man förstår inte hur man kunde förstå så lite för bara ett år sedan.
Nu är en tid för eftertanke. På sommaren hinner man stanna upp och utvärdera tiden som gått. Jag vill ge mig själv den tiden och låta mig själv förstå vad som sker. Ibland är det så lätt att bara rusa på och utan eftertanke kasta sig in i saker för att man är så rädd för stillheten. Jag är så rädd för att ångra mig. Och att man bara ångrar det man inte gjorde tror jag inte alltid stämmer men det sitter så djupt att jag har svårt att låta bli och ta risken att ångra mig. Att inte göra någonting är också att göra. Vi får inte glömma bort stillheten och det meningsfulla i sysslolösheten och tristessen. Så dessa tre veckor ska jag försöka vårda mig själv genom att låta mig själv göra ingenting. Istället för att alltid tänka framåt så ska jag tänka nu och då och varför. Och vad är egentligen viktigt?
