elinmillen

 Det står en gul luftballong utanför mitt fönster.

 I andra länder än Sverige så är det tydligen fortfarande helt okey att slå barn.

I England har de heltäckningsmattor på sjukhusen.

Människor blir aldrig vuxna.

Snart går vi under, och det är ta mig sjutton på tiden.

Ja, det är en sån dag idag. En sån där lite negativ dag. Eller en realismdag skulle man kanske kunna kalla det. Om man vill se lite positivt på det negativa.
 Jag är i grund och botten ingen pessimist, men det betyder ju inte att problemen inte finns där. Jag är helt för att se lösningar, men då måste man först identifiera vad problemet är. Och det är alltså där jag befinner mig just nu. Problemidentifieringsfasen. Idag har jag tittat på dokumentärer och förundrats över hur mänskligheten ser på och löser sina problem. En väldigt givande dag faktiskt. Upplysande om inte annat.

 Men nej, allting är inte nattsvart. Jag är på ett personligt plan väldigt nöjd och glad just nu.

Hmm, luftballongen ja, den är borta nu. Jag vet inte riktigt vart den tog vägen. Uppåt fömodar jag, men jag har inga belägg alls för det uttalandet.

I övrigt så vill jag bara ta tillfället i akt och be om ursäkt för alla stavfel som förekommer på min blogg. Jag är lite slarvig av mig ibland. Oftast.. Jämt.