elinmillen

 Egentligen så vill jag inte bli sentimental än. Jag vill inte tänka på att ett helt år har gått och nu är det bara två kvar och vad sjutton håller jag på med egentligen?? och hur skulle jag kunna leva utan dansen? men vad ska jag göra annars och jag vill inte fundera över framtiden och ta stora beslut. Och jag vet att jag gör en alldeles för stor grej av det men det är mitt liv och jag gör hur stora grejer jag vill av vad jag vill.

 Igår var jag på axess akuten och fick reda på att jag inte har halsfluss. För detta betalade jag tvåhundra kronor. Mycke pengar... Det var nästan som om jag blev besviken att det bara var ett litet virus. Just eftersom jag hade betalat så mycket. Tänk hur mycket mat jag hade kunnat köpa för de pengarna. Två kassar på netto. Jag har börjat räkna om det mesta i mat. Något som jag har gemensamt med ganska så många av mina nya vänner. I vilket fall som helst, jag hade inte halsfluss. Detta meddelades av en läkare kring de femtio med smala fingrar, små pliriga ögon och noll medmännskliget. Jag tror inte att han överhuvudtaget tittade på mig en enda gång medan vi befann oss i samma rum. Jag vägrar skylla det på tidsbrist, personalbrist, pengabrist eller någon annan brist än möjligtvis någon form av brist på männsklighet eller hyfs. Om jag inte behövde duscha och åka till lorensbergsteatern och öva så skulle jag kunna skriva mycket mer om vad jag egentligen tycker om läkare och medmännsklighet, men nu får vi spara det till en annan gång. Attans va..!