elinmillen

 Början på den här dagen förflöt som början på de flesta dagar med dans dans och lite mera dans. Men eftermiddagen var inte riktigt som eftermiddagar brukar vara. Min bästa vän Stina hade varit på mässa med jobbet hela dagen och som avslutning så var mässdeltagarna inbjudna till Liseberg på mat. Parken var inte öppen för allmänheten måste tilläggas, vilket innebär att jag inte kunde ta mig in lika smidigt som vanligt. Men eftersom jag och stina är de sneaky people som vi är så löste vi det i alla fall, med att stina smugglade ut sitt passerkort så att jag kunde ta mig in och få lite gratis mat jag med. Det var jag, Stina och femhundra manliga elektriker i varierande åldrar, främst gubbar. Men det var drag och det var jäkligt kul. Jag och Stina hade kul i alla fall. Särskilt när trubadurgubben höll en tävling där man skulle fylla i textrader som han påbörjade. Jag blev väldigt i gasen där ett tag. Och vi var nästan i extas när han spelade brev från kolonien och det visade sig att jag och stina var de enda på hela stället som kunde hela. Jaja, hur som haver, det hela slutade med att jag stod där framför alla fulla elektriker och sjön Sånt här livet för full hals. Som tur var så frågade de aldrig vilket företag jag jobbade på, hade de gjort det så hade jag stammat ur mig något i stil med "öööh, jag vet inte... elekrolux...?" och blivit utslängd med huvudet först.  HAha. Vilken eftermiddag.


Här nedan är en liten bild från tidigare på eftermiddagen när vi var och fikade lite. Det är jag och Li.





Och Mala och Jesper.

Det var rooligt.