elinmillen

 Jag kommer ihåg natten då Pernilla blev mördad i Falun. Jag tror att det var falukalaset, eller något liknande och jag hade varit på stan tillsammans med Emma. Vi cyklade hem, skildes vid Södra skolan och sen cyklade jag ensam resten av vägen. På morgonen cirkulerade det helikoptrar på himlen och allting var lite konstigt. Vi visste bara att någon hade blivit mördad och alla var lite rädda att det var någon de kände. I flera månader efteråt kändes det konstigt att gå genom tunneln där det hade hänt.
 Döden kom så nära på ett väldigt otäckt sätt. Ibland kan döden vara befriande och nästan fin. Det var den inte den här gången.
 Jag hoppas verkligen att det visar sig att det är mannen som de nu har tagit som har gjort det. Så att familjen kan sluta undra. Och vi andra också. Jag tänkte på det för bara någon vecka sedan. För första gången på flera år. Usch, det är så overkligt.