elinmillen

 Det känns som om jag springer bakom mig själv och försöker komma ikapp. Saker händer och det är först efteråt jag märker det. Funderar på om det är som indianerna säger att man måsta vänta in själen ibland. Min själ är långt bakom just nu. Den är inte borttappad eller ute på villovägar, den har bara inte riktigt hunnit ikapp mig.
 Det gäller inte bara själen förresten. Hela jag är liksom lite utspridd. Försöker samla ihop alla delar men det är svårt för de ramlar så lätt av igen. Är inte alltid det finns någonting att fästa dem i. Men om man bara ger det lite tid så kommer nog allting bli bra.

Min lägenhet kommer uppenbarligen inte att städa sig själv. Jag hade förväntat mig ett mirakel, men nej. Allting måste man tydligen göra själv. Bara att kavla upp ärmarna och sätta igång antar jag. Om man inte skulle ta och äta lite lunch först...