elinmillen

 Västerländsk läkekonst: inget för mig.
 Jag träffade en läkare idag som var riktigt söt faktiskt. Han tog sig verkligen tid och satt och pratade med mig. Jag tror att jag hade tyckt om honom om det bara inte hade varit för ett litet faktum. Han nämnde antidepressiva piller i varannan mening. När han först tog upp det uttryckte jag ganska så starkt att det var någonting jag absolut inte ville ha och att jag hade läst väldigt mycket om det. Men han gav inte upp den envisa lille farbrorn. Det är nästan så att jag misstänker att han tjänar pengar på att skriva ut det till folk. Enligt honom så är det inte mindre än ett litet mirakelpiller. Det fanns absolut ingenting negativt med det. Framför allt var det inte beroendeframkallande, och, väldigt viktigt för mig personligen kände jag, man kan blanda det med alkohol! Gött. Och tydligen så hjälper det mot i princip alla sjukdomar som involverar hjärnan. Och det vet vi ju, att är man liten ledsen en dag så har man nog en släng av depression och borde ta lite piller.
 Jag är tydligen stressad och har ångest över att jag inte klarar av mig utbildning... Tack för den analysen. Och alltså borde jag ta dessa piller. Zoloft.
 När vi gick vidare i samtalet så bad jag om att få en Stecolid. EN, som jag kunde ta när jag ska ta alla blodprov på ISM eftersom jag har nålfobi. Och då var han inte sen att inflika att ifall jag började med antidepressiva så skulle jag nog bli av med den där fobin.
 Väldigt bra anledning att stoppa i sig piller varje dag, eller hur... Det finns ju INGA andra sätt att bota saker på.

 Och när jag nämnde min tinnitus så fanns det ju självklart ett alldeles utmärkt sätt att bota den på. Gissa själva vilket...


Jag var helt trött i huvudet när jag gick därifrån. Och lite rädd. Hade jag mått lite sämre, haft lite sämre självförtroende eller inte haft någon information så är det väldigt stor risk att jag hade tagit de sablans pillren. Jag tror att det är så extremt många människor som äter det som inte skulle behöva. Självklart finns det också folk som faktiskt blir hjälpta. Men jag tycker att man måste skilja på lite saker. Att må bättre medan man äter dessa piller, tycker jag inte är att bli hjälpt, ifall man dimper rätt ner i en ny depression när man slutar. Då är det bara att skjuta upp problemet. Man måste ta tag i det som är jobbigt och komma förbi det för att må bättre. Och det borde man självklart få proffesionell hjälp med.

 Jag har kollat upp lite på internet sen jag kom hem och hittade bland annat en artikel från 2004 där det stod att WHO hade kollat upp ifall Zoloft som det så fint heter, kan framkalla ett beroende. Detta på grund att ett  stort antal människor som ätit dessa upplevt att de har fått abstinensbesvär efter att ha slutat.

"Enligt chefen för WHO:s biverkningsregister, Ralph Eduards, är det helt klart att ett preparat som Zoloft kan vara beroendeframkallande för vissa människor."

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=242172

Jag tycker då att det är väldigt skrämmande att min läkare sitter och säger att det "absolut inte är beroendeframkallande". 

 Vi i västvärlden måste börja ta itu med det här stora hälsoproblemet vi har. Jag var på ett föredrag igår där hjärnkirurgen Nisse Simonson pratade om varför vi mår så dåligt när vi har det så bra. Och det är ju verkligen så. Allting pekar uppåt utom vår psykiska hälsa. Det är ett problem som vi måste göra någonting åt, och jag tror inte att Zoloft är den bästa lösningen.