elinmillen

   Jag bloggar alltså finns jag

   Man kan ju inte vara riktigt säker annars, på att jag finns. Sitter här i vid mitt skrivbord och gör inte så mycket väsen av mig. Micke tycker att jag gör mycket väsen av mig, men det är ju bara inne i lägenheten så det gills inte. De senaste dagarna har det inte blivit så mycket väsen pga att jag är lite sjuk, i min hals. Då är jag snäppet tystare än vanligt.
   Jag vill ha fler nära vänner nära. Som kan komma hem till mig på fredag och dricka te och prata om universums oändlighet, konstiga människor som gör konstiga saker och om mitt problem med silverfiskarna. Kanske borde jag ringa någon, men jag vet inte om jag vill det så gärna att jag faktiskt skulle vilja det i verkligheten. Kanske vill jag bara fantisera om det. Särskilt när så många är så långt bort och jag inte har varit så där jättebra på att underhålla mina relationer medans jag var utbränd.
    Men snart är jag inte det längre, snart är jag pigg och orkar ha vänner igen. Lite nu, men inte som innan. Det är på gång, måste ju ta tid sånt här. Tydligen.
   Men nu är jag i alla fall inne på sista delkursen för den här terminen och är glad att det gick, att jag orkade. Weee.