elinmillen

 Likt en välartad hemmafru har jag den senaste timmen gått igenom recept efter recept på Arlas hemsida för att hitta någonting gott att göra till middag åt min utsvultne pojkvän. Efter en lång slitsam dag på jobbet ska han komma hem till en väldoftande lägenhet, med en rosigt söt flickvän som står vid spisen. Han ska med en lättad suck kränga av sig jackan och lämna alla världens svårigheter bakom sig. Hemmet är en tillflyktsort, en edens lustgård i denna våldsamma verklighet. Här och endast här, ska min älskades sargade själ finna ro. Och detta kan enbart uppnås med hjälp av den perfekta middagen.
 Utanför fönstret blåser stormen och regnet piskar hus och träd. I detta vidriga inferno ska jag gå, med böjd nacke och bestämda steg. Min älskades hunger är viktigare än allt annat, och färden fram och tillbaka till ICA Maxi må vara hur hemsk som helst. Jag skulle gå genom eld för att finna de rätta ingredienserna.
 Väl hemma ska jag ställa mig i köket. Jag ska hacka, steka och panera som om det inte fanns en morgondag. För allting, allting, måste vara perfekt när Han kommer hem.










Hehe...