elinmillen

 Tillbaka. Hemma. Typ, eller nåt. Jag är här i alla fall, i Kviberg. Känns väldigt bra. Om två timmar får jag träffa Micke..!! Iiiiiiii! Det där med att sakna varandra är lite som att vara kissenödig. Man kan hålla sig nästan hur länge som helst men när man står där utanför toadörren, då jäklar. Shit vad jag saknar honom nu.

 På sista tåget, jag åkte sammanlagt fyra, så satt det en kille bakom mig och lyssnade på musik jättehögt i sina lurar. Jag hatar sånt. När jag ska lyssna på musik i sådana sammanhang så brukar jag sätta på musiken först och lyssna ifall att det hörs. Är det något fel på mig? Är jag en kärring? Ska man säga till i sådana situationer eller, som den svensk man är, lida i tysthet?

 Okey, nu har jag varit neggo så det räcker. Jag är faktiskt inte på dåligt humör. Alls. Okey, det har hänt ett litet mirakel. Jag kom hem, åkte och handlade, åt ärtsoppa och packade upp. Jag tror aldrig att det har hänt i hela mitt 23-åriga liv att jag har packat upp samma dag som jag kommit hem. Så vad är detta? Har det hänt? Har jag blivit vuxen? Man kan ju hålla tummarna att så inte är fallet... hehe. 
 
ja, det var nog allt för den här gången.