elinmillen

 För ett par dagar sen var jag och Micke på Bolagret och tittade på... hm... vet inte vad, men det var nog nåt till honom... Och då såg vi en tavla som Micke genast fattade tycke för. Jag kände inga varmare känslor utan kan väl utan att överdriva säga att jag tyckte att den var... ja... ful. Så jag slänger ur mig "köp den inte, jag målar en till dig istället."
 När jag dagen efter sitter hemma och ska återskapa det jag sett, fast snyggare, så kan jag inte för mitt liv komma på hur den såg ut. Allt som finns kvar är en svag förnimmelse av vitt och orange. Så jag sätter igång.
 För första gången i mitt liv ska jag måla någonting "modernt". Det går sådär.
 Slutar med att ja ringer Micke med gråten i halsen och hulkar fram någonting i stil med "Jag måste härifrån, den är vidrig och den stirrar på mig och hånar mig!"

 Idag tog jag nya tag och skvätta på lite mer färg, men det blev inte mycket bättre för det. Så nu sitter jag här med den äckliga tavlan som är beviset på min totala inkompetens inom abstrakt konst och känner mig lite... tom.
 Men jag ska ge den ett par chanser till och förhoppningsvis så kanske den tar sig lite i alla fall.
 Rent ekonomiskt hade det varit bättre att bara köpa skiten på Bolagret. Den kostade 49 kr och jag har redan lagt säkert 100 kr på den här. Haha. Men man lär ju sig av sina misstag. Nästa gång jag får för mig att måla någonting abstrakt, så ska jag låta bli.