elinmillen

 Jag och Linda har en tendens att lida av otur när vi ska träffas. Oftast är någon av oss sjuk, eller så kommer det saker i vägen så att vi inte lyckas ta oss till staden där den andra befinner sig. På lördag kommer denna härliga människa ner från Stockholm och vad händer? Jag får magsjuka! Det är som ett stort dåligt skämt. Det som är så jobbigt är att smittorisken är så stor, att även ifall jag blir frisk idag så får jag inte vistas bland människor på 48 timmar. Det är så tråkigt. Som om det inte vore nog med bara själva magsjukan. Att kräkas är något av det värsta jag vet...
 Micke är ute och far och jag spenderar dagen ihop med Camilla Läckbergs "Stenhuggaren". Är inte så överväldigat förtjust i hennes böcker, men jag kommer nog läsa alla i alla fall. Man fastnar liksom lite. När det handlar om samma människor.

 Snart bor jag och Micke ihop. Det är en lite konstig känsla. Oftast bara bra och skönt och helt undebart. Men visst sjutton är det läskigt också. Kärlek är läskigt. Livet är läskigt. Men det är ju lite det som är grejen.