elinmillen

 
 Idag är det värre än vanligt med upprördhet över världen. Eller upprörd vet jag inte om jag är, jag försöker i alla fall att inte vara det. Kanske är jag lite arg. På samma sätt som man får bli arg när någon blir slagen. Då får man bli arg på den som slog och säga till på skarpen. Så jag skulle nog vilja säga att jag har rätt att bli arg när västvärlden ger resterande världen en käftsmäll och sedan bara står och ler belåtet.
 Anledningen till ilskan grundar sig nog i att jag läser en bok om Aids. Visste inte att jag visste så lite om denna smått facinerande sjukdom. Det intressanta med den är ju att den överlever vad som helst, muterar och lägger sig i hjärnceller där vi inte kommer åt den. Och så hela världens fördomar och konstiga idéer. Sydafrikas president som inte tror att HIV orsakar aids.
 Vi vill hitta ett botemedel, eller hur? Vi vill att de söta barnen i Afrika med uppsvällda magar ska ha det lite bra som våra lintottar. Saken är den att jag inte är så säker på att det är det vi egentligen vill. Vi lever på deras fattigdom. Alla människor på jorden kan inte ha det så bra som vi har det. Vi får inte plats. Det är det som är den riktigt intressanta frågan. Vill vi egentligen att Afrika ska ha det bra? Och vill vi offra någonting för att de ska få det bra?
 Man kan ha en annan syn på det här och tycka att vi har rätt att leva på dem. Men man kan inte komma och säga att man bryr sig och vill ha förändring och sen fortsätta leva precis som man gör. Tyvärr. "Den amerikanska livsstilen är inte förhandlingsbar" -George Bush den äldre. Är vår det? Är världens resurser förhandlingsbara?

 Är det okey att behandla människor som skit bara för att de råkar leva i ett annat land? Hur långt sträcker sig medmänskligheten?
Så många frågor och så få svar. Och nu måste jag sova.