elinmillen

 Sån konstig sjukdom, konstigt tillstånd att vara i. Sjuk men inte sjuk. Syns inte på utsidan. Men gör mig så trött.

 Jag känner mig så liten och ensam bland alla stora myndigheter. De fattar alla beslut och jag skickas runt som en liten docka, omedveten om eventuella rättigheter. Varje månad träffar jag en ny läkare som håller min närmaste framtid i sina händer. Alla för dem små beslut är det största som händer i mitt liv. Det konstiga är att vi vill ju samma sak. Att jag ska bli frisk och kunna jobba.
 Nu har jag bytt vårdcentral och hoppas på det bästa. Det ska finnas väldigt bra läkare där, och inte några stafettläkare. Vårdcentralen Spinnaren åt helvete. MAN KAN INTE BEHANDLA SJUKA MÄNNISKOR PÅ DET SÄTTET. Det är så dumt. De är så dumma. Det är verkligen dumt på riktigt. De måste ha något fel, helt oförmögna att se samband och konsekvenser av handlingar. Mickes mamma vet säkert någon passande diagnos.

 Nu ska jag lyssna på Det infantila samhället av Carl Hamilton och ta det lite lugnt.